VÄNNER

- så funkar de

1 av 4 | Foto: Kanal 5
NÖJE

Puls Filip Hammar och Fredrik Wikingsson blev som första svenska journalister inbjudna backstage till en inspelning av ”Vänner”.

Och märkte att allt inte är guld som glimmar.

Matthew "Chandler" Perry hoppar ur sin Porsche på Warner Brothers-parkeringen i Studio City, strax utanför Los Angeles. Han är på strålande humör och småspringer in genom dörren. Han hinner symptomatiskt nog ifatt hissen precis innan dörrarna stängs och trycker muntert på knappen märkt "14". Han är bara marginellt bättre klädd än Jerry Seinfeld brukar vara, i ljusblå jeans och den i USA alltid närvarande blå skjortan som förstås hänger soft utanför byxorna. Bredvid honom står två svenska stolpskott, löjligt upphetsade över att vara i Hollywood, "på riktigt".

Tio minuter senare sitter vi inklämda i ett hörn i ett rum som författarna till "Vänner" kallar just "The Room". Det är här de under veckorna sitter och värker fram kvickheterna som på fredagen ska läggas i skådespelarnas munnar.

I dag är det torsdag, och de tolv författarna har problem med en scen där Chandler frågar Monica om hon vill ta hans namn Bing när de två gifter sig. I ursprungsmanuset, som redan har stuvats om en massa gånger, är det Monica som kammar hem skrattet, men anledningen till att Matthew Perry är på så bra humör i dag är att han har kommit på ett sätt att inte gå lottlös ur skrattkampen.

Han och de andra fem skådespelarna sitter i dag med i "The Room" för en rundabordsläsning av manuset - en procedur som skådisarna har tröttnat på för flera säsonger sedan. Och förmodligen är det fåfänga som gör att Matthew Perry trots allt orkar uppbåda energi till att föreslå "förbättringar" under de här repetitionerna. Under förutsättningen att dessa innebär fler garv åt Chandlers repliker, vill säga.

Ungefär 24 timmar senare

prövas Perrys förslag inför en "live studio audience", i en Warner Brothers-studio belägen två minuters gångväg från "The Room" (vilket förstås innebär att man som amerikan tar bilen dit). När Monica säger att hon inte vill ta namnet Bing, för att "Bing is" weird" skrattar studiopubliken mycket riktigt på autopilot, och sedan är det dags för Perrys kontring. I "The Room" har han övertalats att strunta i sin förbättringsidé, men nu ger han fan i det, och kuppar in en replik där han gör sig lustig över Monicas efternamn Geller, som han uttalar larvigt samtidigt som han gör en grimas. Det är inte kul. Vi tycker inte det.

Författarna tycker inte det. Och publiken är plötsligt betydligt mer intresserad av alla freebees som den Uffe Larsson-käcke uppvärmaren slänger ut så fort kamerorna slås av.

Perry låter sig motvilligt övertalas att följa originalmanuset, och scenen tas om till tillfredsställelse för alla inblandade. Utom för Perry då, som efter scenens slut springer upp i logen och tjurar.

Trots att serien rullat sedan mitten av 90-talet och trots att huvudrollsinnehavarna varit superstjärnor nästan från start så pågår fortfarande en ständig klappjakt om vem som får flest skratt.

Man skulle ju kunna få för sig att skådisarna skulle nöja sig med sina tio miljoner kronor per avsnitt, men egot måste uppenbarligen också få sitt.

Efter Bing-scenen

följer ett break. Stjärnorna formligen joggar in i sina loger för att stjäla lite kvalitetstid med sina nära och kära, som självklart är på plats. Några timmar tidigare har vi sett Brad Pitt svepa in i lokalen med röd skinnjacka, solglasögon och tre livvakter (skenbart klonade exemplar av den där fryntlige snuten i "Die Hard"). David Arquette och Helena Bonham Carter ("Fight Club") är däremot mer publika, och sitter och dricker Corona-öl bredvid det buffébord som redan fångat vår uppmärksamhet. Helena fingrar maniskt i zucchiniskålen medan David pratar med en utvecklingsstörd kille i rullstol. Precis när vi har hämtat mod nog att ställa den usla frågan "Blir det en fjärde Scream-film?" till David Arquette kommer Courteney Cox fram och ger honom en puss på kinden. "Uttråkad?", frågar hon.

"Ganska", svarar han, och formar tungan till en spets, så att han kan trycka limeklyftan hela vägen ner i Coronaflaskan.

Det är en jävla

apparat, det här. Medan vi har softat backstage har publikvärmingen fortsatt med löjlig frenesi, författarna har spånat fram alternativa skämt och scenarier, allt under sträng övervakning av seriens skapare David Crane och Marta Kauffman. Tidigare under dagen har kameramännen tränat kameravinklar med stand-in-skådisar, samtidigt som ett 20-tal statister noga har instruerats hur de ska bete sig i fik-scenerna.

Varje avsnitt har en budget på långt mer än en svensk långfilm, och en förvånansvärt stor del av kostnaden går åt till film, eftersom man här använder 35 mm-film och inte videoteknik, som i Sverige. Och när teamet i en tidigare säsong valde att göra om vinjetten till ett av programmen så gick bara den lös på ungefär lika mycket som en hel säsong av "c/o Segemyhr".

Nämnvärt är också att samtliga författare har jobbat till tre på natten under hela veckan med det här avsnittet.

- Det är som vi brukar säga, "Friends stole my twenties", säger Greg Malins, som är "executive producer" och huvudförfattare till det här avsnittet.

- Det är svårt att förklara för folk utanför showbiz vilka resurser som köttas ned i den här serien. Jag har skrivit för andra sitcoms tidigare där vi har jobbat nio-till-fem och inte brytt oss så rasande mycket om slutresultatet. Här måste allt, allt, allt bli perfekt.

Det sistnämnda är också orsaken till att vårt besök är omgärdat av mycket restriktioner. Vi får inte prata med skådisarna, vi får inte ta bilder på dem och vi får absolut inte gå runt och nynna på titellåten "I"ll be there for you". Men vi får observera precis hur mycket vi vill, och vi gläds åt att Matt "Joey" LeBlanc fortfarande verkar tycka att det finns plats för lite lekfullhet mitt i "Vänner"-industrin.

Under en av kvällens sista tagningar är det tänkt att han ska komma in från kulisserna, gå igenom Monicas vardagsrum utan ett ord och sedan lämna rummet, okommenterat. Han överraskar med att dra med sig en praktikant på promenaden. Inte SÅ jävla kul, och i publiken sitter ett gäng fågelholkar som inte fattar någonting. Men de andra skådisarna viker sig av skratt, och det var förstås det som LeBlanc var ute efter - att lätta upp stämningen på inspelningen.

- Matt är som jag har förstått att Ted Danson var på "Cheers" tid - en oerhört viktig feelgoodfaktor som får alla att må bra, mitt i det hektiska tempot, säger Andrew Reich, en av seriens författare.

En som inte är

speciellt glad i dag är Lisa "Phoebe" Kudrow. Liksom de andra skådisarna vet hon att cashkossan "Vänner" snart är färdigmjölkad, och att hon och de andra nu måste börja fokusera på sina filmkarriärer. Kudrow - som uppfattas som den bästa skådespelaren i ensemblen - har lyckats bäst, och den här fredagen är hon stirrigare än vanligt, eftersom hennes nya rulle "Lucky numbers" har premiär om några dagar (den sågas senare kraftigt, vilket Kudrow möjligen anar redan här).

Hon och Jennifer Aniston är grinigast i "Vänner"-gänget, och Aniston lesnar stenhårt av den enkla anledningen att hon är inskriven i "tag"-en, det vill säga den miniscen som åtföljer eftertexterna. Det här innebär fem minuters extrajobb, och det är hon absolut inte sugen på, eftersom hon har sin man väntande i logen.

Kvällen slutar alltså med rätt dåliga vibes. Klockan är ungefär tio, och vi frågar en av manusförfattarna vilken lounge-bar han tror att skådisarna kommer att åka till.

- Ingen, säger Brian Boyle.

- De går aldrig ut, eftersom de aldrig blir lämnade ifred. Det är inte som för Johan Ulvesson, eller vad den där skådisen nu hette som spelade huvudrollen i den där svenska, otextade sitcomen ni visade mig (Brian Boyle somnade efter två minuter av "c/o Segemyhr").

Matthew Perry då?

Är han glad? Ja. Hans Geller-skämt har visserligen kastats till vargarna, men han har som vanligt levererat sina repliker med en sagolik pregnans. Han spolar ner några klunkar Evian, proffstackar publiken (inga autografer här inte) och småspringer bort till sin Porsche. Om 20 minuter börjar programmet "Hollywood Squares", och det vill han inte missa.

Vi? Vi åker till Las Vegas med författarna.

Filip Hammar, Fredrik Wikingsson