”Jag saknar kärleken”

1 av 6 | Foto: ANDERS DEROS
1. Christine Meltzer pratar ihop sig med inspelningsteamet innan det är dags att hitta singel nummer två.
NÖJE

Hon raggar dagarna i ända. Men bara på jobbet.

För TV4:s kärleksgud Christine Meltzer är hellre singel än desperat.

52 ökenråttor.

Efter gymnasiet visste Christine varken ut eller in. Det blev en tvåårig teaterutbildning på Calle Flygare i Stockholm. Där föddes idén att göra barnprogram och Christine kontaktade TV4.

Marsvin, kaniner och grodor.

”Mitt i naturen”?

Nej, Christine Meltzers barndom.

- Jag trodde ökenråttorna var två killar men fasen vad de förökade sig! säger Christine Meltzer och tar en slurk av kaffet.

Hon är TV4:s nya Amor i datingprogrammet ”Singel”. Men Christine Meltzer är ganska olik den grekiske kärleksguden. Blond med lockar åt alla väderstreck. De inledande ämnena är inte heller hämtade ur den grekiska mytologin. Hon fortsätter berätta om ökenråttorna som aldrig slutade bli fler, om fodertavlor till kaninen och om grodorna hon hittade ute.

Det var då. Nu sitter vi och samlar kraft inför andra halvlek i ”Singel” - en slags blinddate under kamerabevakning.

Tillsammans med inspelningsteamet ger sig Christine och första halvan av dejten ut på jakt. Gata upp och gata ner i ett snålblåsigt Göteborg söker de med ljus och lykta efter en middagspartner. Den första singeln spanar in på kaféer och affärer. Pekar sedan ut någon för Christine som går in och förhandlar. Det tar två timmar innan de får napp. Blåfrusen står jag en bit bort och betraktar mötet mellan de tu som ska äta middag nästa dag. Christine ser däremot ut att klara av vilka väder och omständigheter som helst.

Är det inte svårt att hålla lågan uppe?

- Det är ju mitt jobb. Tappar jag fart gör den jag jagar med också det och då blir det inget program.

Du har bytt barnprogram mot dejtingprogram. Ett ganska kritiserat sådant. Hur trivs du med ”Singel”?

- Här är jag bara programledare och det är klart att det är roligare att vara med och göra en hel produktion. Men "Singel" är okej - jag bara är och det känns riktigt. Det är en öppen kommunikation med personerna jag frågar. Många frågar om det inte är jobbigt att vara så pushig men det är inte så farligt. Och vill de jag frågar inte vara med så är det okej.

Skulle du vara med i ditt eget program ”Singel”?

- Jag tror inte jag skulle våga. De som gör det är otroligt modiga.

Helt otippat kommer vi in på kärlek.

- Kärleken är det stora. Jag skiter i allt annat - karriär och jobb. Jag har levt singel nästan hela mitt liv. Jag vill vara riktigt kär - annars är jag hellre ensam, säger Christine.

Hon funderar en stund och fortsätter:

- Jag kan styra över i princip hela mitt liv. Alla kan det. Man kan testa och försöka sig på vad som helst och det går om man bara vill. Men kärleken - det är det enda som jag inte kan kontrollera. Det är det som är det bästa och samtidigt är det skitjobbigt.

Finns det någon idealman?

- Jag söker inte efter någon. Står han där så gör han det. Och jag tror att det finns perioder då man är mer mottaglig för kärleken. Den klyschan finns inte för inte. Men jag skulle inte ge upp mig själv för någon annan - jag avskyr ”Vi tycker”-par. Jag tycker och han får gärna tycka något helt annat.

Christine bor sedan några år på Södermalm i Stockholm. Men fortfarande är det umgänget från uppväxten i Jakobsberg som dominerar.

- Vi är tio tjejer hemifrån som håller ihop. De känner mig exakt till 100 procent. De uppfyller till stor del det man saknar som singel - med dem kan jag prata om hur det var på jobbet, vad man funderar på, om vardagliga saker.

Finns det inte en risk att bli egoistisk som långvarig singel? Du har ingen annan att ta hänsyn till och rutinerna är helt och hållet dina egna?

- Jag tror att jag är ganska okomplicerad och nu börjar jag bli trött på att bara ta hänsyn till mig själv. Jag saknar att ingen bryr sig om jag är ute till fem varje natt.

Efter gymnasiet

visste Christine varken ut eller in. Det blev en tvåårig teaterutbildning på Calle Flygare i Stockholm. Där föddes idén att göra barnprogram och Christine kontaktade TV4.

Det resulterade i ”Lattjo Lajban”, ”Gomorr” och ”Morgonrock” där Christine arbetat med hela produktionen.

- Jag har gjort det som känts bra inifrån. Jag har inte hunnit fundera så mycket på framtiden. Men hela tiden har jag tänkt att ”När jag blir utan jobb då!” Men allt rullar på och samtidigt väntar jag på den stora smällen som sätter stopp.

Vad hände med skådespelardrömmen?

- Jag sökte till scenskolan ett par gånger och det gick sådär. Jag har lagt teaterbiten på hyllan. Man måste inse sina begränsningar. Jag känner mig tillfreds med det jag gör nu och det viktiga är att man känner en inre frid. Men jag saknar kärleken!

Förutom att du reser land och rike runt för att spela in ”Singel” gör du också reportage för TV4:s resemagasin ”När & Fjärran”. Har du något eget favoritresmål?

- Hornbaeck i Danmark, utanför Helsingör, är ett jättemysigt ställe. Där var vi mycket när jag var liten. Ett favoritresmål kan ju vara att det är förknippat med minnen och att man tycker om att vara där.

Vad gör du om 10 år?

- Då har jag nog en hel del barn. Jag tänker familj, sommar och lantställe. Harmoni.

Slutord?

- Livet är en kär lek. Den inbegriper allt, den finns där hela tiden och den är viktig.

arkiv Christine

Jorunn Amcoff