Efterfest för en gångs skull

1 av 8
Dricka bärs och lattja lite i svart luva är kul.
NÖJE

Forts. - Vi försöker att inte se ut som ett dansband.

- Vi får se...

- Bor ni här på hotellet?

- Ja, det gör vi så man vet aldrig, svarar Nina samtidigt som hon försvinner in i personalmatsalen.

Att timmen är sen bekymrar inte en reporter från lokaltidningen som intervjuar Nina och Kristian i personalmatsalen. Inte heller de gör avkall på proffstrevligheten när de svarar på frågor de fått tusentals gånger tidigare.

Men. Sen blir det faktiskt efterfest. I en av sviterna finns en back öl och en flaska vodka, och rummet börjar så sakteliga fyllas med människor.

- Finns det ingen jag känner här? undrar Nina efter att ha varit borta en stund.

Kim har åkt hem, hon bor i närheten, men resten av bandet finns ganska på plats.

Det hör inte till vanligheterna med efterfest, förklarar de nogsamt. Det brukar vara så att bandet plockar ihop grejerna och tar bussen hemåt eller mot nästa ställe.

- Fast det kan ju vara kul att visa att vi är lite rock’n’roll, säger Stefan.

Vid tretiden går Helge ner och stänger av strömmen till alla grejerna som står kvar, väldigt oroddade, på scenen.

Stämningen är bakfullt

seg klockan elva dagen därpå. Helge och Kenta har börjat plocka lite och resten av gänget vandrar mellan scenen och kaffekopparna och plockar en smula förstrött med sladdar och lampor.

Kristian har AC/DC-tröja och Nina har drömt om Magnus Uggla och är också den som kläcker idén om ett McDonalds-besök.

- Det första McDonalds du ser, Helge!

Trött sjunker hon ner på en stol och börjar lyriskt prata om sin nya lägenhet.

- Det är dumt, egentligen skulle man bo fult så man inte behövde längta hem.

Så småningom rullar bussen iväg och ett lördagsfullt hamburgerhak i Stenungsund får ta emot vännerna. Några vågar sig fram och får autografer.

Likväl smyger sig en efter en bak till sovavdelningen, Kim, som inte efterfestade, med Marian Keyes bok ”Vattenmelonen”. Stefan håller sig vaken en stund för att lyssna på Trackslistan där Friends låt kvalar in. Han ringer ett samtal och ber nån lägga in en länk på Friends hemsida.

- Det är jag som sköter hemsidan. Hade jag inte varit musiker hade jag varit journalist.

Men till slut faller också han till föga.

- Och det hör till ovanligheterna att jag sover i bussen, säger han och låter väldigt trött.

Strax utanför Göteborg kommer Schytts på väg åt motsatt håll. Det blinkas med alla lampor som bussen är försedd med.

Så är det, förklarar Tony och frågar sedan Helge om det finns ström nog i bussen för att installera Playstation på tv:n. Det gör det.

Vägen är rak, landskapet platt och vitt ända fram tills det bara är några mil kvar till Tomelilla och dansstället Tingvalla där Friends ska spela.

Det har hunnit bli mörkt och grejerna kommer på plats på scenen i en rasande fart. Soundchecken blir som ett rep, ”Bra vibrationer” uppdateras genom att de spelar igenom den några gånger.

- Det tar ungefär en timme att repa in en ny låt. Vi försöker repa ett par gånger i månaden, men vi har ju ingen replokal, det blir att man åker en timme tidigare till nåt ställe där man ska spela, säger Stefan.

Just ”Bra vibrationer” körde de i början, men de är lite ringrostiga.

Halv nio öppnar

Tingvalla och en minut i halv slutar soundchecken. När maten är uppäten slöar de flesta i logen. Men inte Stefan och Kristian som roar sig kungligt med att byta huvuden på dansbandsmedlemmar.

Bakom scenen sitter affischer på dansband som besökt stället och många har redan drabbats av tuschmustacher eller helt nya huvuden.

Peter roar sig med att plocka upp alla sakerna ur Ninas beautybox. Nina blir inte glad. Peter håller sig undan.

Förra gången Friends var här slog de publikrekordet. Men Barbados spelade för några veckor sen och slog Friends med 60 personer, talar chefen på stället om.

- Då får väl vi slå det igen, säger Kim.

Men det går inte. Efter tillsägelser har Tingvalla ett tak på 2 500 gäster.

Det känns som om det räcker. Publiken är ung och glad och onykter och redan från början är det tryck framför scenen. Allteftersom kvällen går blir det mer och mer likt en konsert och händer famlar efter bandmedlemmarnas ben.

Bara sådär sitter ett par unga killar

i logen i en paus.

- De har vunnit en tävling som de har hittat på själva, säger Stefan.

- Men det var väl kreativt, säger Kim.

Publiken trycker på framför scenen. Tony får ett kort där det står: ”Jag älskar dig.” En strumpa och en bh kastas upp på scenen.

- Det konstiga var att det var en kille som kastade upp den, säger Kim.

Så tar det då slut. Nästan. Spelningen är över. Men stället stänger inte förrän en timme senare och det är bara till att vänta.

- Som det är nu går det inte att gå ut på scenen, säger Kim.

Nina hittar sin tandborste och borstar trött och förstrött. Alla sitter mest och tittar. Skämtar lite sinsemellan. Så börjar roddandet, ett djävulens påfund, som Kim kallar det.

- Det är mycket svordomar nu, säger hon trött.

Alla ropar på Tony som går omkring med bar överkropp och till en början packar lite mindre än alla andra. Peter ber Nina om förlåtelse.

För att timmen senare slänga upp samma sminkväska längst upp på lasset bak i bussen. Klockan är närmare halv fem på morgonen men det hindrar inte Nina från att sno Peters väska och springa iväg med den.

Men till sist finns alla i bussen. Det är kallt och tyst och Friends är på väg igen.

Lisa Pehrsdotter