Dolly Parton

NÖJE
Foto: cbs

Jag älskar Dolly Parton.

Om jag kunde skulle jag döpa min dotter efter henne. Men det går liksom bara inte, varken ”Dolly” eller ”Parton” känns vettigt. Och Rebecca, som hon heter i andranamn, tycker inte min man om.

Jag vill inte vara Dolly Parton, och hon är inte min förebild. Men jag älskar henne. Hon är så fruktansvärt cool. Det är som en aura runt henne som är elektrisk. Det är inte så att jag dras till henne, eller har alla hennes skivor. Det är mer det att jag blir lycklig av Dolly Parton. Mitt hjärta fylls av kärlek.

Någon undrade skeptiskt ”och när började du gilla Dolly Parton”, som om det skulle vara en fluga, men det är det ju inte. Det började med att min pappa gillade henne, och det skämtades om att det skulle handla om hennes yppiga barm. Så klart gjorde det inte det. Det handlar om Dolly, och ingen, utom möjligen Dolly själv, tror väl att hennes bröst har någon egentlig betydelse.

Jag har försökt att uppvakta

med Dolly Parton. Utan framgång. En del förstår, andra inte. De som förstår vet att hennes röst är änglalik. Att hon är en ängel. Som stigit ned från ”the Smoky mountains of east Tennessee” för att tjäna och sprida sina pengar till behövande. För naturligtvis finansierar Dolly olika välgörenhetsprojekt, hennes nöjespark Dollywood ger arbetstillfällen i hembygden och hon skänker pengar till sin enorma släkt.

Det mest fantastiska

är att hon är gift med en och samme man som hon träffade på tvättomaten när hon i artonårsåldern just flyttat till Nashville för att pröva lyckan. Det mest ledsamma är att hon inte kan få barn, som tur är får hon obegränsat med kärlek ändå.

Dolly - I will always love you.

Karin Salmson