Hoppas Shaggy är dålig i sängen

NÖJE
Filip Hammar/ puls
Filip Hammar/ puls

Jag trodde att Shaggy var slut. Jag trodde att Mr Lover i dag levde ett fattigt MC Hammer-liv utan lyxkåk, pizza racer och centraldammsugare. För det är ju ett rätt vanligt fenomen det där, killar som gör ett gäng hits och sen förlorar sig själva i ett slags tävling som går ut på att bränna så mycket pengar som möjligt på kortast tid utan att reflektera över att deras saldon sakta äts upp (höjdpunkten är när de får visa upp sitt röststyrda kylskåp i "Celebrity homes" på amerikansk tv).

Men Shaggy är i allra högsta grad tillbaka och det är väl kul för honom, men personligen är jag våldsamt trött på manliga artister av hans snitt. Det enda de vill - förutom att tjäna pengar - är att berätta för hela världen hur bra de är på att knulla. Som om nån har bett dem om det? Som om nån bryr sig?

När jag härom dagen satt i en taxi och chauffören spelade "It wasn't me" på lite för hög volym samtidigt som han missade vår avfart, suckade min kompis och sa:

- Fan vad man hoppas att Shaggy är dålig i sängen.

Med en enkel mening ringade han in det hat som många män med honom känner inför dessa topplisteanpassade fullblodshingstar, som aldrig tycks försvinna.

Innan Shaggy gjorde comeback var det Sisqo som fick sprida gospeln om att det var han som var det ultimata ligget. Och innan dess var det Lou Bega, en tysk lallare i hatt och kostym, som sjöng om att han hade älskarinnor i varenda stad i hela världen.

Listan kan göras lång

, men vi kan väl nöja oss med att konstatera att det inte bara är i MTV:s "The Grind" som folk dansar i bar överkropp till den här musiken, som ur ett historiskt perspektiv kanske, kanske har sitt urspung i bluesen. Men med den stora skillnaden att Shaggy-gänget inte varierar sig. De sjunger bara om hur bra de är på att knulla, och skulle aldrig få för sig att bli mer politiska än en bandyspelare från Edsbyn. Och de skulle aldrig, som många rapartister, kombinera sina sexkunskaper med en rejäl dos farlighet. I Sverige har den här genren inte riktigt uppfunnits än även om Dj Mendez var där och slickade med sin "razor tongue". Som svensk artist ska man i stället skriva låtar om för tidig utlösning för att bli poppis. Inte heller så kul. Men man kan ju alltid lyssna på "Fyra sekunder" och låtsas att den handlar om Shaggy.

Då blir den plötsligt riktigt bra. Jag lovar.

Filip Hammar (puls@aftonbladet.se)