Aftonbladet
Dagens namn: Bernhard, Bernt
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / Nöjesbladet

Roxette är snart slut

Nya skivan är inte så bra, tyvärr

Lyssna på hela Room service längre ned på sidan - och sätt dina egna plus, låt för låt. Lyssna på hela Room service längre ned på sidan - och sätt dina egna plus, låt för låt. Foto: Björn Lindahl
Room service (EMI)


  Roxette gör comeback.

Som Roxette.

De har i och för sig inte kallat sig något annat tidigare heller, men för första gången sedan 1991 års "Joyride" låter Per Gessle och Marie Fredriksson verkligen som Roxette på detta sjunde studioalbum.

Redan på föregångaren, "Have a nice day", kändes det som att de börjat orientera i en mer ortodox riktning men först i år vågar de fullfölja de intentionerna.

Nu finns ingenting kvar av de valhänta försöken att anpassa musiken efter de rådande trenderna på Billboard-listan. Ingenting av svulstig FM-rock.

Ingenting - eller åtminstone väldigt lite - av tysk pudel-metal. Och - thank god - ingenting av eurodisco-flirtarna.

På "Room service" hörs bara karaktäristiskt skuren powerpop à la åttiotalets Gessle och en bunt "Listen to your heart"-ballader. Ljudbilderna är förstås lyxigt uppdaterade - det här ju ett band som vet hur man utnyttjar en studio och gärna leker med ny, flashig teknik. Men det låter ändå klassisk Roxette om nästan allting på skivan.

Det är i sig ett grepp som ska applåderas. De där ständiga ansträngningarna för att hitta "rätt" och tillfredsställa så många smaker som möjligt innebar inte bara trovärdighetsproblem (alla vet ju att Per Gessle är en inbiten popnörd och aldrig någonsin skulle lyssna på Scorpions). De var inte särskilt bra på det heller.

Inte längre samma udd

De framstod oftast som obekväma och vilsekomna när de kryssade mellan guldkornen andra strött omkring på världens listor. Som om de inte riktigt visste vad de höll på med - och inte var särskilt förtjusta. Det här är hemmaplan. Det låter naturligt och självklart. De kan sin pop. De behöver inte tänka och krångla så förtvivlat mycket.

Och ändå ... Det är inte särskilt bra.

För tyvärr skriver Per Gessle inte låtar med samma schvung och spänst och udd längre. I alla fall inte lika ofta - och inte i samma utsträckning.

Det börjar visserligen bra med tre potentiella brottarhits - ljuvligt sockriga powerpopstänkaren "Real sugar", orättvist nerskrivna singeln "The centre of the heart" och "Milk and toast and honey", parets starkaste ballad sedan "Listen to your heart" och "Must have been love".

Men sedan känns det som att plattan tappar fart. Som att bränslet tar slut. Som att Gessles kreativitet sinat.

Det krävs mer fantasi

Några enstaka slingor och harmonier här och där förtjusar, men det är mycket dussinrefränger. Många verser som står still.

Många låtbyggen som låter som covers på gamla Roxette-dängor. Kanske oundvikligt när man återvänder till "rötterna", men ... mja, lite mer fantasi kan man kräva.

I vad mån det räcker för att återerövra Roxettes status på den USA-marknad Gessle inte alltid erkänner att han vill dominera men ständigt tänker på är i högsta grad osäkert. Tillåt mig tvivla.

Med rätt sorts exponering, i exempelvis en riktigt stor film, kanske "Real sugar" eller "Milk and toast ..." skulle kunna nå fram till den stora publiken och personligen skulle jag inte ha något emot lite klockren pop på den av hårdrock och hiphop helt nersölade listan i USA. Men det blir svårt. Mycket svårt.

Roxette är inte slut.

Men snart, misstänker jag.

Per Bjurman
SENASTE NYTT

Nöjesbladet

Visa fler
NÖJESBLOGGAR

Populära bildspel via Shootitlive