Miles fick sitt sound - vid pappans sjö

NÖJE

Våren har kommit till Odengatan.

Gruset som räddade lårbenshalsar i vintras har torkat och yr upp i ansiktet så man nästan blir irriterad.

Och på uteserveringarna flirtas det.

Miles Davis.
Foto: AP
Miles Davis.

Det är ju en sån tid nu. Det ska flirtas bakom svagt rökfärgade solglas och kläs av kläder och det märks i den svenska musiken också.

Jag tänker på Nicolai Dunger från Piteå som kanske inte är det första namn som poppar upp i samband med jazz, men som ändå har en självklar plats i en jazzkrönika.

Dels för att han flirtar med svensk jazz i nya, utmärkta "Soul Rush" (som belönades med fyra välförtjänta plus av Håkan Steen) och har Dan Berglund (bas) och Magnus Öström (trummor) från Esbjörn Svensson Trio i ryggen.

Men mest för att han har en sån skön inställning. När hans skivbolag sålde låten "Something in the way" från "The cloud is learning" till Statoil, surnade Nicolai till, tog reklamstålarna och spelade in vinylalbumet "Blind blemished blues" (första LP:n i en vinyltrilogi) som han hade full kontroll över och som gavs ut i endast 500 exemplar för någon månad sedan.

Det är jazz, det. För de där pengarna kunde han ju ha gjort något riktigt jävla dumt som" tja, köpt aktier.

Nu är Nicolai och hans utmärkte kapellmästare Björn Yttling (även i onödigt okända EP"s Trailerpark) på gång med vinyl nummer två, "A dress book". Den ska vara starkt influerat av basisten och bandledaren Charles Mingus, innehålla en mix av marschmusik och frijazz och frontas av Goran Kajfes (trumpet, aktuell med en remix av albumet "Home") och Jonas Kullhammar (saxofon). Plattan kommer ut i höst och följs av en jazzturné med ett åttamannaband.

På tal om Charles Mingus. Atlantic Jazz Gallery ger ut "The very best of Charles Mingus (the Atlantic Years)" och det här är inget annat än ett party för Mingusfans. Vi får elva spår och det är elva höjdare, från supersexiga nummer ett "Pithecanthropus Erectus" (från albumet med samma namn, 1956) till fantastiska elvan "Wham bam thank you ma"am" (från "Oh Yeah" 1962).

Miles Davis på dvd, kan det vara nåt? Absolut. Även om jag personligen inte är tvungen att hjula när jag hör sena 80-tals-Miles är "Miles in Paris" - inspelad tredje november 1989 under jazzfestivalen i Paris - rejält sevärd. Musik blandas med intervju där Miles bland annat berättar hur han skaffade sitt sound.

- Jag spelade ut över min fars sjö. Jag spelade och spelade och till slut fick jag ett runt sound. A round sound.

Het spis

Tobias Fröberg