Kändisars arbetsskador

1 av 12
Om man inte ser upp får man kanske gå med rullator en vacker dag. Som Christian här. Illustration: INGEBORG CIENFUEGOS
NÖJE

Det snackas om musarm, ryggskott och asbest-lunga. Men har du hört talas om gitarr-arm, scendrag och dj-nacke? Puls har koll på skadorna som drabbar våra idoler.

Dj:er

Tony Zoulias, 32, är dj sedan 15 år.

- Det har inneburit mycket kånkande av skivor. Det är tungt och otympligt eftersom jag nästan enbart spelar vinyl. Det sliter på armar och axlar och jag har haft problem med ryggen de senaste åren.

Han funderar en stund och lägger till:

- Men det beror kanske också på att man blir äldre. Förr kunde jag spela flera dagar på raken nästan utan att bli trött. Spelar jag fredag och lördag nu är jag helt död på söndagen.

Musiker

Myten om rock 'n' roll-världen går ofta hand i hand med alkohol. Är det så eller är det en fördom?

- Visst är det en del av kulturen. Men det börjar som något fantastiskt i tonåren med gemensam fylla. Hur det sedan avspeglas när man blir äldre är väldigt individuellt, säger Christian Falk, musiker och producent.

Inom de flesta branscher där oregelbundna och ofta sena arbetstider gäller, är det inte ovanligt att arbetsdagen avrundas med ett par öl på krogen. Livet på turné kan också bidra till ökad alkoholkonsumtion.

- Leda och tristess är självklart faktorer som påverkar alkoholvanorna. Men det beror också på var det börjat någonstans och att man inte har några alternativ att plocka fram. Ofta börjar man inte leta alternativ och ta hand om sig själv förrän man är ganska nergången, säger Christian Falk.

- Det finns musiker som äter psykofarmaka för att kunna sova på grund av sin tinnitus, säger Sören Brandström som är ombudsman och skyddsombud i Svenska Musikerförbundet.

- Dansbandsmusiker förstör ofta rösten eftersom det i många fall dammar och blåser kallt på estraden. Och en del turnerande musiker får prostataproblem på grund av att man efter spelningen går ut och sätter sig i en kall turnébuss.

Är scenskräck en arbetsskada?

- En del institutionsmusiker som spelar väldigt avancerade stycken äter betablockerare för att undvika de nervösa topparna och istället få en jämn puls. Betablockerare används också av skådespelare som har scenskräck.

Den vanligaste arbetsskadan bland musiker som spelar någon form av brassinstrument, är tandlossning.

- Spelar man i övre oktaven finns en tendens att bilda ett tryck mot tänderna. Det varierar beroende på vilken metodik man tillämpar. Brassinstrument har även vibrationer i munstycket som påskyndar tandlossningen, säger Sören Brandström och fortsätter:

Stråkinstrumentalister drabbas av tennisarm och förslitningsskador i nacke och rygg. Arbetsbelastningen hos elgitarrister och elbasister blir ensidig eftersom axelbandet bara belastar en axel. Dragspelare får också en snedbelastning på skelettet.

- Trumslagare och pianister belastar också sina kroppar på ett felaktigt sätt, säger Sören Brandström och liknar det vid att sitta framför en dator i flera timmar.

Skådespelare

Bland Teaterförbundets medlemmar är det främst dansarna som drabbas av arbetsskador.

- Det har hänt att en fjärdedel av Kungliga Operans ensemble varit skadad, säger förbundets informationschef

Tomas Sander.

- Hos skådespelarna är möjligen utbrändhet vanligast.

Tomas Sander nämner ensemblen i tv-såpan "Hotell Seger" som exempel.

- Där var arbetstakten under inspelningen så uppdriven att folk gick i däck. Annars är tillfälliga problem med rösten vanligt bland skådespelare och operasångare.

Historien visar upp en mängd fall av alkoholism inom de konstnärliga yrkena. Kan man kalla den en arbetsskada?

- Det har blivit väldigt mycket bättre de senaste 20 åren. De flesta större institutioner jobbar idag förebyggande. Jobbet är dessutom så hårt i dag, konkurrensen är mycket större än tidigare, och då går det inte att kröka, säger Tomas Sander.

Roland Åblad är huvudskyddsombud på Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm.

- I "Se dig om i vrede" som spelas nu, misshandlar skådespelarna varandra. De slåss och dunkar på varandra så de får blåmärken och ledbandsskador. Annars är säkerheten stor. Det är mest att man klämmer fingret, någon kanske snubblar eller slår knät.

Inga strålkastare som fallit ner från taket?

- Nej där har vi väldigt bra säkerhet. Vi som jobbar under det vi kallar tågvind, där dekoren hänger, har dispens att jobba under hängande last.

SVT

- Vi skiljer oss inte så mycket från andra arbetsplatser för allt är väldigt hårt knutet till bildskärmsarbete idag. Både vad gäller förarbetet med manus och programproduktionen, säger Lars I Person, arbetsmiljöingenjör på Sveriges Television.

De klassiska arbetsskador som finns kvar på SVT sitter på fotograferna där förslitningsskador och belastningsbesvär på rygg och axlar förekommer.

Dansare

Dan Malmer, 36, började sin danskarriär med breakdance under tidigt 80-tal. Den har följts av tio år på musikalscenen.

- Som dansare sliter man ut knän, fötter och rygg. Därför är det extra viktigt att man gör en ordentlig uppvärmning. Där har jag slarvat och fler med mig.

Dan Malmer har skadat sig allvarligt vid 13 tillfällen under sin karriär.

Eva Ramel, sjukgymnast och lektor vid Lunds universitet, har studerat yrkesutövande balettdansare.

- De vanligaste problemen från dansarnas synvinkel är ryggbesvär. Men tittar man på det som rapporteras till läkare är det fot-, knä- och höftbesvär. Läkarna är osäkra på dansarnas ryggar och eftersom dansarna vet det går de inte till doktorn med sin onda rygg, säger Eva Ramel och fortsätter:

- Jag tycker att arbetssituationen skulle kunna organiseras bättre. Det är idag ofta dålig planering. Det anses vara ett fyrkantigt sätt att tänka framåt. Men träning och skador tar tid och det har både dansare och arbetsgivare svårt att tolerera, säger Eva Ramel.

Eva Ramel medverkar i boken "Artisters hälsa och arbetsmiljö" som publiceras inom kort.

Författare

Svenska Författarförbundet representerar författare och översättare.

- Bland våra medlemmar är ryggproblem den vanligaste arbetsskadan, säger förbundsdirektör Helena Nelson Bülow.

arkiv Tinnitus

Jorunn Amcoff