Pelle Ossler vill bryta mot reglerna

NÖJE

Pelle Ossler är vanligtvis gitarrist i Wilmer X. Men andra soloplattan "Desorienterad" har väldigt lite gemensamt med traditionell rockmusik.

Den är snarare influerad av Will Oldham, Tom Waits, Yo La Tengo och Orson Welles.

Desorienterad.
Foto: EMI
Desorienterad.

Det händer alltmer sällan. Men ibland drabbas man av musik som trasar sönder ens hörselgångar.

I fallet "Desorienterad" beror det inte på att man ställs inför ett okontrollerat och högljutt oväsen. Albumet berör nästan starkast i de mest lågmälda stunderna. Men även de riktigt nedtonade låtarna framstår som helt unika, intensiva och krävande. Den sönderskavda, avskalade känslan tvingar sig på en och kryper nära, nära" Det är skrämmande och klaustrofobiskt.

- Bra, det är det som är meningen. Det var den känslan jag försökte fånga.

Albumet känns allt annat än insmickrande och "folklig".

- Jag ville göra något som gick emot alla kommersiella regler. Även om det inneburit att jag fått finansiera mycket själv. Det suger musten ur mig, men jag känner mig lyckligt lottad över att ett bolag ville ge ut skivan och förhoppningsvis har jag skapat något som kommer stå sig länge och som växer för varje lyssning.

- Och jag vet inte vad ordet "folklig" innebär. Det känns som det är att vara menlös och sakna udd. Det verkar falskt, strömlinjeformat och läskigt på något sätt.

I "Ett synnerligen oansvarigt dåd" dyker en Rita Hayworth-sampling upp. Slutet innehåller också en ackordföljd snarlik den som finns i The Cures "A forest" och hela låten är inspirerad av en några sekunder lång sekvens av Orson Welles film "The lady from Shanghai".

- Något som liknar en polynesisk orkester svischar förbi och det de spelar bara osar av Tom Waits, fast filmen är från 40-talet. Jag var bara tvungen att göra någonting av det jag hörde. Man kan säga att låten hyllar Rita, Tom Waits, Orson Welles och Robert Smith på en och samma gång.

arkiv/Pelle Ossler

Markus Larsson