”Alla är Gud”

Foto: Andreas Lundberg
NÖJE

Under sin pappas begravning bestämde han sig för att aldrig mer gå i kyrkan. Han tycker att förhållanden är överskattade. Han festar och lirar rock ’n’ roll för hela slanten. Puls Hannah Sjöström tog en lunch med Dregen – lagkapten i Backyard Babies.

Foto: Andreas Lundberg

Man skulle kunna skriva en lång artikel om Dregens alla tatueringar. Eller alla fyllor. Men han säger mycket. Och utstrålar självförtroende. Han är en glad rocker som gärna garvar åt sig själv. Vi fikar på Söder i Stockholm. Lövade studentvagnar med nybakade studentskor åker förbi och tjuter när de får syn på rockstjärnan. Dregen ler. Han är nöjd. Med nya skivan

”Making enemies is good” tänker Backyard Babies erövra världen.

– Vi har gjort en rockklassiker för 2000-talet. Det är inget retro. Vi försöker göra något som känns fräscht. Är det inte dags att gå och lägga sig snart Kiss, liksom. Gubbarna i Rolling Stones och alla andra gamla band har blivit en stor jävla maffia. Det är tid för nya band att komma ut och visa sig.

Varför är det bra med fiender?

– Har du inga fiender så har du inga riktiga vänner heller, man blir bara en grå person som är likgiltig på något sätt. Man ska inte tycka att vi är ett OK band. Antingen är du ett fan eller så tycker du illa om oss. Därav namnet på plattan.

Vi gör det vi vill och kompromissar inte.

Redan när Backyard Babies startade i en källare i Nässjö i slutet av 80-talet visste killarna vad de ville. De skulle lira rock’n’roll. Dregen på gitarr, sångaren Nicke Borg, trummisen Peder Carlsson och Johan Blomqvist på bas. Fyra killar födda 1973.

Var det någon som trodde på er hemma i Nässjö?

– Ja, det tror jag nog. Vi var nog jäkligt fokuserade. På ett sätt är vi ett rätt IQ-befriat band som inte tänker mer än en halvtimme framåt i taget. Vi har inget storhetsvansinne men givetvis en strävan att bli bättre. Det måste vara jobbigt för ett band om det bara går sämre och sämre.

Han fimpar cigaretten och hugger in på den varma mackan. Med kajalen på plats och det svarta håret i stripor. Som han gärna drar i.

När blir du arg?

– Ja? Jag var jävligt arg i morse. Då träffade jag min revisor. (skratt)

Vad sa han?

– Att jag inte ska åka så mycket taxi. Typ. Jag blir mest arg på småsaker. I den här världen blir man lätt handikappad när det gäller att beställa saker, stå i kö. Har man en turnéledare som fixar allt så blir man helt paranoid när man ska ut och köpa ett par strumpor. Man är van att få allt serverat.

En ny cigg.

– Religion kan göra mig ganska förbannad. Den skapar mycket mer skit än vad hudfärger gör. Jag fattar inte varför vi inte pratar mer om det. Religion är fortfarande heligt och det tycker jag är sjukt. Jag tycker att man ska respektera varandra oavsett hudfärg. Om folk är svarta, vita eller röda det har liksom ingen betydelse. Jag kan bli irriterad på svarta människor också men det får man inte vara.

Dregen har inte mycket till övers för skivbranschen. Fackspråk, papper och advokater är ett nödvändigt ont.

– Allt det där tar udden av varför man började spela. Skivbolag vill bara sälja skivor, inget annat. Men man måste vara delaktig annars blir det inte bra.

När Backyard Babies bytte skivbolag från MNW till BMG förra året satt de i långa förhandlingar med advokater för att reda ut det juridiska. Det slet på rockstjärnan som drabbades av magsår.

– Det var så jävla jobbigt allting då. Doktorn sa till mig att ta det lugnt och jag käkade kokt fisk och sånt men nu är jag bra, säger han och ler.

Han ser frisk ut. Och fräknig.

Och han säger vad han tycker.

– Jag är ingen diktator i det här bandet men jag är en jävligt bra lagkapten. Det är roligt att ha ett rockband eftersom det inte finns så många kvar. I dag är producenten större stjärna än artisten. Det gäller journalister också. Snart är det ju större bild på recensenten än på bandet som recenseras. Jag tror det är många rockjournalister som haft ett eget band och som kanske inte skrev så bra låtar. Sen är hämnden att få sitta och såga andra band i tidningen.

Vad är Gud?

– Den största klyschan av dom alla. Jag tror att det finns något. Jag tror att alla är en del av något stort liksom. Alla är Gud. Vi är med och bestämmer allt. Men det där har sabbats jävligt mycket sedan min farsa dog. Jag sökte så många svar på det där men fick inget tillbaka.

Dregen var elva år när han hittade sin pappa död hemma i lägenheten. Han hade tagit livet av sig. Dregens föräldrar hade precis skiljt sig.

I dag vill han inte prata om det.

– Det känns fel. Jag vill inte utnyttja det för att sälja skivor.

Men han har tidigare berättat om självmordet.

– Min farsa tog livet av sig för att han var alkoholiserad, min morfar tog också livet av sig. Det var så klart knäckande. Det har gjort mig till den jag är i dag. Jag gråter inte i onödan, sa han i en intervju i Slitz för några år sedan.

Är du konfirmerad?

– Ja. Jag minns konfirmationslägret. Då drack vi sprit, tjuvrökte och lyssnade på Venom. Jag hittade inte Jesus men jag hittade en moped. Det är så det funkar där nere. Man fick presenter.

När Dregen satt i kyrkan på sin pappas begravning fattade han ett beslut.

– Jag tänkte att det här är ta mig fan sista gången jag sätter min fot i kyrkan. Men så konfirmerade jag mig. Det är konstigt. Men alla gjorde det. När vi började spela musik började vi ifrågasätta en massa saker. Då fick vi reda på att man är med i Svenska kyrkan från det att man föds. Då gick jag ur direkt.

Då vill du inte gifta dig i kyrkan?

– Nej. Jag vet inte om jag vill gifta mig alls. Jag är lite kluven?Varför ska man ha på papper att man älskar varandra? Det är konstigt. Jag behöver inte ha en underskrift av någon. Liksom ”Nu skriver du på här annars kommer du brinna i helvetet”.

Hur träffade du din flickvän?

– Det var på ett ställe i Stockholm för sex år sedan. Det har varit upp och ner under turnerandet och såna saker. Fast nu är det bättre än någonsin. Vi har hittat en balans. Men det är en människa som jag kan sätta mig ned med för resten av livet. Det är det som är grejen med den här inkomstbringande hobbyn. Det är roligt men det finns mycket farliga frestelser där.

Tänker du på brudar?

– Ja. Sen är man inte alltid vid sina sinnens fulla bruk heller.

Har ni många groupies?

– Ja. Och de blir bara fler och fler och snyggare och snyggare. Fast ju snyggare dom är desto mer rubbade verkar de vara. I USA till exempel, är det ju fortfarande status att vara groupie.

Är det mycket silikon?

– Ja, särskilt där. Och de är snabba med att visa det också. Men silikonbröst finns här med.

Får du sexuella erbjudanden?

– Ja.

Vad säger du då?

– ”Ja tack” eller ”Nej tack”. Eller ”Jag ska bara duscha först”. (skratt) Nej, men de som är raka är väl de man uppskattar mest. Hellre än ”I want to have your children”. Men jag har inte sagt ”Ja, tack” än.

Vad säger din flickvän om det?

– Hon är ganska öppen och förstår frestelserna.

Vad har du för förhållande till djävulen?

– Vi lyssnade på rätt mycket sådan musik förr. Det var runt konfirmationen. ”Okej”-perioden när allt med en elgitarr var satanistiskt. Till och med Kiss anklagades för att vara satanister.

Har ni blivit anklagade för det?

– Ja. Vi spelade i Småland en gång ganska tidigt. En grupp religiösa människor stod ute i regnet och försökte stoppa konserten när vi kom med bussen. De hade världens största bibel med sig och erbjöd oss pengar för att vi skulle skita i att spela. Lika mycket som vi skulle få i gage. De påstod att vårt namn var en täckmantel för Blackyard Devils och de hade lyssnat på våra skivor baklänges och hört olika meddelanden. Dom fattar ju inte att det bara blir ännu roligare för unga människor att gå dit och lyssna.

När blev du av med oskulden?

– Det var på sommarlovet mellan 8:an och 9:an. Jag vet inte om man var helt laglig där. Vad hon hette? Nej. Det är taskigt att säga det. Jag hade spanat på henne och vi var tillsammans några månader. Det var min första stora kärlek. Annars tycker jag att förhållanden är överskattade. Det har väl med farsans död att göra. Att jag är rädd för förhållanden.

På nya skivan handlar två låtar om knark. Den ena tar ställning mot och den andra verkar vara mer positiv. Vad tycker du om droger egentligen?

– Inställningen är överlag negativ. Droger förstör ju. Men vi är i första hand storytellers som berättar om vad som händer. Vi kan inte säga till ungdomar i dag att de ska vara för eller emot – det kanske är fegt – men de måste lära sig tänka själva. Vi är jävligt medvetna om följder och så, när vi var unga hängde vi alltid med äldre och då såg man ganska snabbt när det gick snett för folk. Men jag gillar lite farliga saker. Man kan ju ha jävligt roligt också. Så får man väl inte säga men så är det. För min mamma är det ingen skillnad mellan att röka en joint och skjuta heroin, men skillnaden är ju jäkligt stor.

Vad har du testat?

– Jag har testat allt.

Har du sprutat i dig heroin?

– Nej, aldrig. Där går gränsen. Heroin är ingen drog. Heroin är döden.

Vad tyckte du mest om?

– Jag tycker fortfarande att inget slår en rejäl fylla. Men skulle du fråga en spanjor skulle han inte säga samma sak. Det har med kultur och uppväxt att göra. Man tar lite seden dit man kommer. Det är inte lika roligt att stå pårökt på Kvarnen som på ett beachparty i Brasilien, kanske.

Din pappa och farfar var alkoholister. Känner du någon oro inför det?

– Njaeja? Det är jävligt mycket supande. Jag känner inte så stor oro för mig själv. Men man vill inte göra morsan besviken. Men skulle en person i ett förhållande vara grovt alkoholiserad, och barn är inblandade? det är ingen kul uppväxt. Men jag är musiker och lever under de premisserna. Att vara bakis på en soundcheck har inte lika stor betydelse som om jag sitter på en advokatbyrå och skåpsuper. Jag ser det ganska positivt när jag öppnar kvällens första öl. Man kan känna oro när man har varit på turné länge och man blir full mest för att komma bort. Å andra sidan, hade jag varit nykter under alla bussresor vi har gjort hade jag lagt av med det här jobbet för länge sen. Det är betydligt roligare att åka motorväg och röka en joint än att spela fia med knuff.

Dregen var tidigare även gitarrist i Hellacopters men lämnade bandet för tre år sedan.

Vad hände?

– Det funkade inte att jag var med i båda banden. Jag kunde inte ge 100 procent i något av dem. Därför valde jag att sluta i Hellacopters. Men jag tror nog att jag och Nicke Andersson slår våra kloka huvuden ihop någon gång när vi är runt 50. Då jävlar blir det boogie!

Vilken är Backyard Babies höjdpunkt?

– Höjdpunkten var när vi åkte med AC/DC runt i Europa. Vi var ute i en och en halv månad och gjorde 28 spelningar. Det roliga var att vi var kontraktslösa just då men det gav de fullständigt fan i. De hörde vår förra skiva ”Total 13” och valde oss. De var roliga människor att turnera med och jag tror att vi utvecklades som band jävligt mycket. De minsta spelställena var i storlek med Skandinavium. Vi spelade väl för 20 000 pers per kväll och det lärde vi oss mycket av. Då kom vi på att det inte är så jäkla tokigt att spela på stora ställen.

Är du miljonär nu?

– Jag hoppas det. Och mer blir det väl.

Vad shoppar du?

– Jag köper inte så mycket skivor som förr. Jag köper en del gitarrer och åker mycket taxi. Vi hoppas kunna öppna en krog med livemusik någon gång i framtiden. Stockholm har de bästa banden men det är ta mig fan den sämsta staden i hela Europa eftersom det inte finns någonstans att se liveband.

Och bandet har andra idéer på gång.

– Vi håller på med en grej till vår hemsida som ska heta ”Apetite for destruction” där vi ger våra bästa tips till barer, klubbar och restauranger. Den är till för andra band som är ute och turnerar och det är kanske inte det du hittar i en vanlig turistbroschyr.

Har ni roligt?

– Jag tror att det är viktigt att behålla barnsligheten inom sig. Vi försöker fortfarande vara ganska vilda i Backyard Babies. Tokpartajja, säga vad man känner för och inte vara korrekt. Och vara ärlig mot sig själv.

Hur ska du fira midsommar?

– Vi spelar på en festival i Tyskland. Men efter det blir det baden-baden, sill och partyhattar. Vi firar alltid midsommar och det brukar vara ännu roligare utomlands. Då får man skråla ordentligt och alla undrar vad fan man håller på med. Det blir legalt att vara idiot.

Var köper du din kajal?

– Den senaste köpte jag för några veckor sedan på Face Stockholm. Före det har jag inte köpt någon på ett halvår tror jag. Men den är bra.

Vad har du för något i håret?

– Allt möjligt!

Är du fåfäng?

– Mindre och mindre. Jag har inga problem att gå ut till affären utan att fixa håret eller så. Man orkar ju inte hålla på med sånt. Det tar ju liksom inte två timmar att fixa min look.

Fikat är slut och Dregen hänger på sig väskan. Han är inte så stor. Snarare liten. Men som landets enda riktiga rockstjärna är han ändå ganska stor.

Hannah Sjöström