Varning för Beppe-mössan

NÖJE

Varning! Det är säsong för de dåliga killarna nu – de svenska ”sommar-killarna”. I flera månader har de väntat, levt ett liv i skymundan, men nu kan de äntligen kasta sina t-shirts och lägga sig på närmaste brygga och fortsätta diskussionerna om brudkvaliteten i Smögen som de inte hann klart förra året.

Egentligen är de här männen inget annat än de svenska motsvarigheterna till Medelhavets klassiska strandraggare (de mest förfinade exemplaren kan tydligen hittas på Cypern, sägs det). Men det finns skillnader. Strandraggarna i södra Europa jobbar helt utan humor. Lugnt, metodiskt och med testosteronet susande i kroppen dammsuger de sandstranden på potentiella ligg utan att riva av ett enda skämt. De svenska sommar-killarna däremot, de tycker inte bara att de är snygga, de tycker att de är riktigt roliga också, vilket innebär att volymen stiger och att de är omöjliga att undvika.

De irriterar mig. Och om ni inte vet vilka killar jag menar ska jag ge er några riktmärken.

Utseende: sandaler (hightech-modellen med kardborrband som man kan köpa på Intersport), tvättbräda, jeansshorts, beppemössa, tribal-tatueringar (som de inte har vett att ha ångest för), samt en sån där busig spretfrilla som varenda vj stoltserade med för några år sen.

Musiksmak: Allt, bara det har en ironisk touch (Sten&Stanley, Sven Ingvars?).

Favoritresemål: alla platser i Sverige, där de tycker att det finns ”drag”, som på Gotland, i Halmstad och i Båstad (under tennisveckan).

Sen får man inte glömma detaljer som att de alltid opererar i grupp, att de skrattar åt sina egna skämt och att de gärna gör en stor apparat av de beställer in starköl (!) till lunchen även om de festade hårt kvällen innan.

Det starka hatet från min sida kan förstås tolkas som avundsjuka, att jag är bitter över att mitt kroppsliga förfall exkluderar mig från den här skaran av grovhuggna män som varje sommar firar stora framgångar bland kvinnorna. Men nej, beppemössa och ironisk musik är bara två saker jag aldrig skulle befatta mig med. Då skulle jag, om jag var tvungen att välja, mycket hellre tillhöra det sydländska stallet.

Vem vill inte se ut som den grekiske world-music-guden Yanni?

Åtminstone under sommarmånaderna.