Längtar redan till nästa år

NÖJE

Roskildefestivalen är över och det känns, nästan, som förr.

Människorna är lyckliga och kanonkonserterna har avlöst varandra.

Med ett starkt program, fint väder och en värdig, känslig behandling av de mörka minnena från förra året har Roskildefestivalen lyckats ta sig vidare och ut på andra sidan.

Denna den trettioförsta festivalen har präglats av harmoni, gemyt och vänlighet.

Publiken verkar positiv till de nya säkerhetsarrangemangen och väldigt få allvarliga incidenter har rapporterats.

Det går uppenbarligen att ha kul utan att koppla bort förnuftet.

Och det har varit lätt att ha kul i år, då programmet bjudit på så många kanonnamn. Som i de flesta fall även infriat förväntningarna.

Min tripp till premiärerna med Strömstedt och Winnerbäck i Motala gjorde tyvärr att jag missade fredagkvällen, men de flesta verkar överens om att Nick Cave och Neil Young var briljanta och att Beck nog kan vara något att kolla i Stockholm på onsdag.

Av det jag såg själv var sånt som The Hives, Grandaddy, Basement Jaxx, Robbie Williams och PJ Harvey helt lysande.

Även om mängden levande legender som Young, Dylan och Smith imponerade var det kanske inte det allra bästa året för det mindre, nya och smalare. Icke desto mindre såg jag en fin timme av intelligent popromantik med Magnetic Fields och ganska spännande lo fi-övningar av Modest Mouse i går.

Roskilde lever igen.

Jag har redan börjat räkna dagarna till nästa år.

Håkan Steen