– Jag vill jämt vara på scen

En del dör hellre än ställer sig på scen. Andra dör för att få göra det. Ulf Lundell tillhör den senare sorten. Drömmen tog form redan när han var 8–9 år. Nåt vackrare och högre berg fanns helt enkelt inte att bestiga.

Det gällde bara att klara av det och sen kunde han stå där och skrika till världen:

– Här är jag! Det trodde ni inte era jävlar!

Många år har gått sen dess men i grund och botten är drivkraften densamma i dag.

Därför vill han stå på scenen

Känslor av blygsel, utanförskap och osäkerhet i det vanliga livet skapar en vilja att ställa sig på scen och ta revansch. Att erövra en identitet. Tillspetsat kan man säga att Lundells rock ’n’ roll-dröm om Lundell går i uppfyllelse på scen och i kras när han lämnar den.

– Springsteen har sagt att varje gång han tar på sig en gitarr är det som att dra Excalibur ur stenen och så är det. Så länge du får göra det mår du bra. Det är därför man vill vara där uppe på scen i tre timmar. Tänk om man kunde vara där jämt. Det är bara där man känner så.

En lösning är att stanna på turné.

– Just nu kan jag känna att jag vill turnera i flera länder och göra 50–60 spelningar om året. Jag har ju ingen som väntar på mig hemma, ingen partner, inte ens några barn, ingen förankring i verkligheten, ingen reell hemmabas. Man kan lika gärna stanna kvar därute.

Vill göra akustisk turné

I kväll i Marstrand har Ulf Lundell premiär på sin sommarturné. Mycket är sig likt från i vintras och våras. Bandet är identiskt.

Däremot kan nästa turné bli radikalt annorlunda.

– Det finns vissa låtar jag gärna skulle vilja göra men som behöver ett annat forum. Därför tror jag att jag snart måste göra en akustisk turné. Men det blir så jävla intimt och jag vet inte om jag klarar det. Vad händer om det sitter fel människor längst fram?

Fansen följer med Lundell

Det finns en skara fans som i brist på eget liv strävar efter att leva i symbios med Ulf Lundell. Det är en sak att ta sig an dem på större arenor med ett sexmannaband som rockar hela huset. En annan sak att göra det ensam under framträdanden i samtalston.

– Det kan vara så att de enda man ser är de som är längst fram och det är samma människor hela tiden. Gig efter gig. Blir helt absurt. Man kan få lite andnöd ibland, säger Lundell.