Äntligen har mitt hår växt sig långt

NÖJE

LILLÅHOLM. Det var på håret, skulle man kunna säga.

Kan du tänka dig en flint Magnus Uggla.

Eller Robert Wells med Robin Hood-frilla...

Ja.

Alltså.

Det hela började väl med att min frisör Åsa blev gravid. Jag anade oråd. Mycket riktigt, hon blev mammaledig.

Och vilsen testade jag ett par frisörer... Men... Nä, ni vet.

Så jag slutade.

Håret fick växa.

Jag sparar väl pengar, tänkte jag uppmuntrande.

Efter en och en halv månad kom identitetskrisen, jag var i det där ruskiga mitt-i-mellan-läget. Då, när håret är varken kort eller långt, det ser bara oklippt ut.

Fasiken, hår och identitet är starkt förknippat.

Alla vi som upplevt svåra "bad-hair-days" (dåliga-håret-dagar) vet vad det kan innebära att inte vara synk med sin egen kalufs.

Min kris började plana ut i maj. Jag distraherade min omgivning med keps och - ett spontant skägg. Folk tyckte att jag såg ut som lite vad som helst. Det var provocerande, märkte jag.

- Nicke i Hellacopters, sa en.

- Du ser ut som att du lirade bas i ett New York-klubb-band, sa han den trevliga i Bo Kaspers Orkester.

Fan, bara jag inte ser ut som Jan Danielsson, tänkte jag själv.

Så en dag går jag och pratar med en kollega som jag jobbat med i ett antal år, så säger hon plötsligt: "Nämen, jag trodde du var Sverker."

Jag rakade mig.

Hår.

Ja, det är image.

Tänk dig ett ZZ Top utan skägg. En Uggla utan krull. En Marley med vattenkammad sidbena.

Nej, jag förstår faktiskt varför gamla rockers så panikartat håller fast i sina pinsamma hårmanar ( Brian May, någon?) trots att de mest ser ut som gamla tanter i peruk.

Själv har jag nu landat i det lyckliga "långt-hår-tillståndet".

Det har naturligtvis inneburit saker.

Det blev ju boots, med pytonorm.

Ett självklart attribut.

Hår kräfva dessa skodon, typ.

Men min oro är inte helt över.

Jag ser hårtestarna närma sig mina axlar. Anar ofog.

Vill inte gå för långt på den här trippen, vill inte landa i en förödande Robert Wells-man.

Undrar hur långa mammaledigheter är?

Om inte frisörer borde ta sitt ansvar.

Fan, här sitter man och är orolig...

Facit

Ronny Olovsson