U2 är kungar av arenarock

U2

NÖJE

Plats: Globen, Stockholm.

Publik: 15 431. Längd: Två timmar. Bäst: "Sunday bloody Sunday". Sämst: "New York" är inte mycket till låt. Fråga: Minns de verkligen giget på Underground fortfarande?

Fonden exploderar i rött ljus och längst ut på catwalken står Bono och spottar ur sig första raden av "Where the streets have no name".

Just då har Globen aldrig varit mindre, just då är U2 obestridliga kungar av modern arenarock.

Men de har gnistrat ännu mer, och oftare, förr.

På flera sätt är den show U2 presenterar på denna sin "Elevation tour" synnerligen imponerande.

Irländarna gör det arenaakter alltid borde göra. De använder effekter och scenbygge för att på ett synnerligen smart och snyggt sätt förminska arenan de spelar i och göra publiken maximalt delaktig. Framförallt med den hjärtformade catwalken som ramar in scenen (och på vilken Bono avverkar en försvarlig runda löpningar) men också med smakfullt använda ljusprojektioner och en väldig massa tv-skärmar.

Globen brukar sällan kännas speciellt intim, men när hela, och då menar jag hela, publiken står upp och allsången ljuder i "Pride" (in the name of love)" är det nästan som en bra kväll på en större klubb.

Den atmosfären når de flera gånger.

Som i tidiga, effektivt drivande "I will follow", en låt U2 spelade redan på sitt första Stockholmsbesök på nu nedlagda klubben Underground för 20 år sedan, vilket Bono påminner om i ett improviserat parti.

Något oväntade akustiska "Wake up dead man" och avslutande "Walk on" blir en fin gospeltonad sorti.

Men även om man förstår att irländarna inte vill göra ett greatest hits-set och gillar att spela nytt blir knappast en trött sak som "New York" det minsta bättre för det.

Dessutom låter faktiskt Bono oroväckande hes i många låtar i kväll, inte minst i den annars så monumentala "One".

"Elevation"-föreställningen är i sin enkelhet på många sätt minst lika nydanande som "Zoo tv"- och "Popmart"-showerna var. Dock känns de tidigare alltid så innovativa U2 den här gången oväntat bekväma och liksom lite för väntade.

Men visst ska ni som har biljetter till i kväll behålla dem.

Håll tummarna för att Bono käkat halstabletter bara.

Håkan Steen