Croissanter och kakor och Renee blev Bridget

1 av 2 | Foto: UIP
En aningen plufsig Renee Zellweger i en röd pyjamas. Celluliter har hon också.
NÖJE

En trådsmal träningsgalning från Texas som den mulliga kedjerökande britten Bridget Jones? Renee Zellweger satte sig på kakdiet, tränade accenten och lyckades. Till mångas förvåning.

Men på en punkt skiljer sig Renee Zellweger från sin rollfigur i "Bridget Jones dagbok":

Vikten.

Direkt när inspelningen avslutats rasade kilona av henne.

Neuroserna är desamma, önskan att bli omtyckt likaså.

- Jag har idrottat hela livet. Att vara aktiv är en del av mitt liv, säger hon.

Zellweger går nästan i försvarsställning när ämnet kommer på tal.

Undra på det.

Vikten har stått i centrum ända sedan det blev känt att hon skulle spela huvudrollen i filmatiseringen av Helen Fieldings succéroman från 1996.

Ramaskri följde. De som förälskat sig i boken om en klumpig, charmig, mullig, satirisk, kedjerökande och vinpimplande tjej såg framför sig nationella stoltheter som Kate Winslet, Helena Bonham Carter eller Cate Blanchett - inte någon blondin från Texas.

Till och med hennes tilltänkte motspelare Hugh Grant var tveksam:

- Jag kan inte förneka att jag höjde på ögonbrynen. Jag tyckte det var mycket, mycket långsökt, säger han.

Förutom avsaknaden av den brittiska accenten ansågs Zellweger för smal.

- Ingen var mer förvånad än jag när jag gav rollen till en Texasbo. Men när jag träffade Renee såg jag att hon hade värme och sårbarhet - kvaliteter som inte går att lära ut. Och hon visade en inre styrka som är ett måste för rollfiguren, säger regissören Sharon Maguire.

Ändå fanns oron minst sagt där - i flera läger.

- Om vi inte klarar det här är vi båda rökta sa Renee till mig, berättar Maguire.

Tillsammans satte de sig ned och drog upp riktlinjerna för Zellwegers skapande av Bridget Jones.

När accenten så småningom lärts in och Zellweger jobbat undercover på förlaget Picador i London kom nästa utmaning.

- Om hennes rollfigur inte hade problem med vikten och inte oroade sig över håret och allt annat vore hon rätt irriterande, säger Maguire.

En dietist såg till att kalorierna kom på plats.

Under tre månader lassade Zellweger in käk.

- Bönor till frukost. Bönor och rostat bröd. Croissanter och ostkaka däremellan. Och så kakor med smör på.

Hon skrattar.

- Själva processen är egentligen väldigt tekniskt och trist.

Men den gjorde susen.

Förutom cellulitlår gav den henne 14 extra kilo.

Med facit i hand är det svårt att tro att tjejen på vita duken som helt malplacé springer omkring i en playboykostym är samma kvinna som i jeans och Channellskjorta sitter framför mig i en hotellsvit i Los Angeles och svarar på frågor.

För nu är Zellweger tunn. Makarontunn.
När jag är deppig brukar jag lägga i mig på hälsohem eller sticka ut och jogga

- Inspelningen var en svår tid. När jag är deppig brukar jag lägga in mig på hälsohem eller sticka ut och jogga - inte attackera skafferiet.

Behandlades du annorlunda när du var större?

- Nej. Jag gjorde heller inget stort sociologiskt experiment av det. "Bridget Jones dagbok" handlar inte om viktproblem, utan om en kvinna som till viss del har en negativ bild av sig själv. Den handlar om varför Bridget tar till sig andra människors förväntningar och definitioner av vad som är skönhet och vad som är framgång för kvinnor i vår generation.

Zellweger gör en konstpaus, som för att summera sin ståndpunkt.

- Ytterst handlar det om att finna din egen lycka, om att du själv bestämmer vad du är värd.

Den meningen känns på något vis som en summering av Zellweger.

Hon räknas till en av Hollywoods största talanger, pryder tidningsomslag och är både vacker och glamorös. Samtidigt lyckas hon ge intryck av att vara vanlig. Hon kommer osminkad till intervjun och slår sig under en paus ned i journalisternas lunchrum (något som skulle vara otänkbart för 99 procent av Hollywoodstjärnorna).

Men medan somliga av hennes kolleger är noga med att vara vackra vill Zellweger först och främst bli tagen på allvar som skådespelerska.

Ett inte helt givet val i en bransch där image och utseende ibland betyder allt.

- Det är klart det är lockande för en kvinna att se söt ut och klä sig snyggt, men jag vill inte att det ska ligga till grund för min karriär.

Ändå förnekar hon inte likheterna med sin rollfigur - eller att hon ibland faller för skönhetshetsen.

- Jag har gått på det, säger hon.

- Jag har köpt bygel-bh. Jag köper festklänningar och högklackat. Och jag köper medel som döljer mina finnar när jag går på dejter.

Den senaste tiden har hon dock inte behövt oroa sig för sånt.

- Jag har inte haft en dejt på fem månader. Det har inte funnits någon tid för killar.

Det verkar karriären ha tjänat på.

Efter roller mot Tom Cruise i "Jerry Maguire", Jim Carrey i "Mina jag och Irene" och framför allt "Betty tur och retur" har hon etablerat sig som en av de skickligaste i filmstaden.

Det är inte illa av den norskättadade tjejen som växte upp i en förort till Houston och inte satsade på skådespeleriet förrän hon fyllt 20.

Tonåren ägnade ingenjören Emils och sjuksköterskan Kjellfrids dotter åt löpning på skolornas friidrottsbanor.

Hon fick ett nytt intresse när hon tog en dramakurs vid University of Texas i Austin.

Första professionella uppdraget kom att bli tv-reklam för tobaksbolaget Long John Silver.

Därefter följde en rad andra lokala skådespelaruppdrag.

1993 lämnade Zellweger hemstaden för Hollywood, jobbade som servitris och medverkade i elva lågbudgetfilmer innan genombrottet i "Jerry Maguire".

- Jag var med i "Johnny Zombie" i 2,2 sekunder. Jag hade papiljotter i en scen och klipptes bort.

Zellweger försöker inte dölja bakslagen.
Jag klipptes bort från massor av filmer

- Jag klipptes bort från massor av filmer. Jag försöker inte inbilla mig att filmupplevelsen kretsar kring mig. Jag vet bättre. Jag kördes bort från cateringbordet under "Dazed and confused" eftersom jag var statist. Mitt fel. Man lär sig genom att studera. Jag lärde mig vad jag inte ville vara.

Det vet hon i dag.

Hon är nöjd med sitt jobb, sin insats i "Bridget Jones dagbok" och sin karriär.

- Jag har äntligen nått en punkt där jag kan se på mitt liv som mer än bara tur. Jag kan säga att jag jobbar hårt, att jag älskar det jag gör och att jag är lycklig som får syssla med det jag älskar.

När privatlivet kommer på tal blir hon snabbt fåordig.

De kända förklaringarna till brytningen med pojkvännen Jim Carrey är därför fortfarande bara spekulationer.

Zellweger är nöjd med att ha det så.

- Jag vet mina gränser, säger hon.

- Jag vet vad som är okej att berätta och vad som bör hållas privat. Det finns somliga ting som inte behöver vara en del av yrket.

Magnus Sundholm