– Dödssynderna finns inom oss alla

1 av 3
Tom Araya sjunger i dödsmetallbandet Slayer som…
NÖJE

Åttonde våningen, Hotell Sheraton, Stockholm.

Solen strålar över hustaken, skimrar harmoniskt i Strömmen.

Plötsligt tränger sig döden in och tar plats.

Dråparen, eller delar av den, landar i soffan i det solindränkta hotellrummet.

Tom Araya och Paul Bostaph från amerikanska dödsmetallbandet Slayer sitter mittemot med långt hår och tatueringar. Vi pratar döden.

Varför handlar er musik om döden?

– Det är inte döden som sådan som fascinerar även om resultatet pekar på det (skratt). Det är ett intresse för den mörka sidan av mänskligheten, säger Paul Bostaph.

”Seven faces” på nya albumet belyser de sju dödssynderna. Slayers frontfigur Tom Araya är övertygad om att alla bär på dem. Här ligger också hans intresse för seriemördare och psykopater.

– Jag försöker hitta svaren på människans mörka sidor. Varför och hur kan en människa begå hemska brott? Dessutom finns dödssynderna i oss alla. Vi ser dem när vi tittar oss i spegeln på morgonen. Tom Araya funderar en stund och fortsätter sedan:

– Det skrämmande i allt detta är att alla är kapabla till hemskheter.

I flera amerikanska delstater har man dödsstraff och president Bush ser gärna att fler stater tar till denna straffmetod.

Dödsstraff eller inte?

– Det beror på. Om det är uppenbart att den misstänkte är skyldig, om det inte finns några lösa trådar i bevisningen, då är det eye for an eye som gäller. Men finns minsta tvekan då är dödsstraff inget alternativ, säger Tom Araya. Trummisen Paul Bostaph tvekar en smula.

– Det finns inga uppenbara brott längre. Men dödsstraff? Om den misstänkte verkligen är skyldig, så är han redan död. Han kommer att leva med det i hela sitt liv. Oavsett om han är fri eller innanför murarna kommer han varje dag se sig i spegeln och veta vad han gjort.

Vad händer när man dör?

– Jag har försökt föreställa mig hur döden är men det är svårt. Jag tror vi går vidare. Fast man kan fråga sig vilken den största gåvan är – att få fortsätta leva eller att dö? Jag ser döden som en cabriolet där några kliver in på ena sidan och andra kliver ut på den andra, säger Paul.

– Som bagagebandet på flygplatsen. Väskorna rullar på bandet och plötsligt plockas någon bort. Vi kan inte beskriva döden, men många har snuddat vid den, mött den på olika sätt. Det är ett av livets två stora mysterier, fyller Tom i.

Vilket är det andra?

– Skatter, säger Paul och skrattar. Tom rättar:

– Varifrån vi kommer.

– Vetenskapen och tekniken har öppnat många dörrar som tidigare varit låsta. Men den kommer aldrig lyckas låsa upp den till döden. Du kan förlänga liv men aldrig förhindra döden, säger Paul.

Dödstyst i hotellrummet. Slut på intervjun.

Jorunn Amcoff