Arvika – ett litet Roskilde

NÖJE

ARVIKA

I går kväll firade Arvikafestivalen tioårsjubileum genom att börja en dag tidigare än normalt.

Och då programmet är starkare än någonsin och nästan 9000 biljetter redan har sålts luktar det ny succé för Sveriges andra riktiga rockfestival.

Den är ju det, bara Hultsfred är större av de renodlade musikfestivalerna, de som inte handlar om plastmugg på stortorg och Ledin på scen utan om arrangemang i Roskilde-traditionen, med fokus på bra, spännande musik.

Arvika glider in nånstans mitt emellan Hultsfred och Roskilde. Precis som i Hultsfred är det en musikförening, Galaxen, som ligger bakom och även här tjänstgör den lokala folkparken som festivalområde.

Samtidigt kan Arvika

ofta kännas som ett mini-Roskilde, då inramningen, atmosfären alltid varit viktig här, i form av performance, teater, film och konstnärlig utsmyckning av området.

Liksom konsekvensen. Arvikafestivalen har ända från början odlat sin profil som syntharnas, depprockarnas och i viss mån hårdrockarnas festival. Detta trots att den musiken aldrig under de tio år som gått ansetts speciellt hipp och cool.

Och trots att jag

verkligen aldrig varit något fan av S.P.O.C.K eller And One gillar jag verkligen den där tjurskalligheten, att man gör sin grej. Dessutom är det här värmländska partajet svårslaget när det gäller trivsel och intimitet.

I går smög festivalen i gång med en extra jubileumskväll, med namn som Sisters of Mercy, Hellacopters och Pusjkins på scen.

Nästan 9 000 av totalt 10 000 biljetter var redan sålda då, så en hel del talar för publikrekord, precis som i fjol.

Inte minst som Galaxen till jubileet fått till sitt förmodligen starkaste program hittills, med för festivalen väldigt rätta headliners som P J Harvey, Placebo och The Orb i kväll och Gary Numan, Tricky och Young Gods i morgon.

Den eviga frågan kvarstår dock: under vilken sten gömmer sig alla synthare och goter resten av året?

Håkan Steen