Puls på turné – del 3: Eskilstuna

Staden som aldrig slutade att rocka

1 av 5 | Foto: KALLE ASSBRING
- På Balsta är vi som en stor familj, säger Johan Langell i hårdrocksbandet Pain of Salvation, om huset där över 100 lokala band repar. Anna Boholm och Erica Litzén från Label håller med.
NÖJE

Pulsturnén har hamnat i Eskilstuna, staden som födde Kent. Där finns också Europas största replokal.

1998 fick Eskilstuna sitt erkännande. Då kom P 3 och hela journalistkåren för att hylla Kent, Yvonne och Superswirls. Plötsligt började folk sträcka på sig.

Och klimatet som ledde till Popstadsutmärkelsen var ingen tillfällig trend. Eskilstuna rockar fortfarande.

Eldsjälen Rocco

- Konserten med Kent under Popstad -98 var jävligt magisk. Tidigare hade Jocke Berg smutskastat stan och ungdomar vågade knappt säga att de var från Eskilstuna. Men då vände det, då sa han att nu ska vi visa att Eskilstuna rockar. Det var otroligt starkt. Sedan dess tror jag att många har fått tillbaka självförtroendet.

När Rocco Gustavsson var punkrockare i The Lemones på 80-talet, var Eskilstuna rena mardrömmen. Få spelställen och allmänt tråkigt. Och det kanske var tur det. 15 år senare har den nu 35-årige eldsjälen varit med och gjort Eskilstuna till en av Sveriges viktigaste musikstäder. General under Popstadsåret -98, konsertarrangör och ägare till nattklubben Blå, som lockar de stora artisterna till Eskilstuna.

- Efter Popstadsutmärkelsen har politikerna fått upp ögonen och kommunen har skjutit till mer pengar. Fler band har fått möjlighet att spela in demos, säger Rocco.

Men något nytt Kent ser han inte. Varken nu eller i framtiden.

- En gång åkte vi runt och försökte få lokala band att spela Kent-låtar. Det gick inte. Det finns inget band som försöker likna Kent, det håller man sig långt ifrån. Men de funkar som inspirationskälla för att visa att lokala band som står och stampar i källaren kan bli nåt.

Nocounts stannar i Eskilstuna

Från början susade de runt på var sin skateboard.

Sedan snöade de in på garagemusik och bildade ett band eftersom det saknades bra garagerock i stan.

Numera är The Nocounts bandet som det snackas om i Eskilstuna. Fem målmedvetna grabbar som har jämförts med The Hives.

- Fast de går ju mer och mer mot punk. Vi försöker hålla oss inom 60-talsramen, det är det vi vill och älskar, säger trummisen Niklas Åström när Puls träffar bandet på musikhaket Kafé kaka.

Runt bordet sitter även sångaren Roger Askerbo, Mattias Lillieborg, bas, Patrik Kolars på orgel och Tony Rahikainen, gitarr.

- Vi har varit ute och spelat en hel del, nu senast på Hultsfred och det gav jättebra respons. Och så har vi fått kontakt med Fast Lane Records, ett skivbolag som inriktar sig på garage, surf och rockabilly. Och nu vill de släppa två vinylsinglar med oss, säger Roger Askerbo, hyfsat stolt.

Trots framgångarna är de fast beslutna att stanna i Eskilstuna.

- Måste man flytta till Stockholm bara för att man spelar i band? Okej att musikutbudet skulle kunna vara bättre med fler konsertställen, men annars är Eskilstuna hur skönt som helst, säger Niklas.

Europas största replokal

Om politikerna i Eskilstuna vill imponera på viktiga gäster så visar de upp Balsta musikslott.

- När Lena Hjelm-Wallén var här på Balsta så spelade vi en trudelutt för henne. Hon tyckte det var jättekul, säger Johan Langell, 26, som är trummis i hårdrocksbandet Pain of Salvation.

Det gamla sjukhuset är Europas, till ytan, största replokal med över hundra lokala band. Och trots det 30 gradiga sommarvädret ekar det rock i korridorerna här.

- Att Eskilstuna är Sveriges grupptätaste stad är helt klart tack vare Balsta, säger Pain of Salvation-Johan.

För sångerskan Anna Boholm och basisten Erica Litzén i mindre etablerade Label, gick drömmen om ett eget rockband i uppfyllelse för två år sen.

- Ingen av oss har gått musikskola , men det var enkelt att börja spela, säger Erica.

- Vi tänkte bara att nu ska vi börja lira i ett band för det är coolt. Så jag stack iväg och köpte en bas.

Hon aldrig hade spelat bas i hela sitt liv. Nu lirar Label två gånger i veckan i den egna replokalen på Balsta.

Kent-Harri bor kvar

När Harri Mänty i Kent spelar skivor på nattklubben Blå i Eskilstuna kan det bli allt från Travis till tysk, elektronisk dansmusik.

- Jag tycker det är kul att spela skivor. Det är mest polare som kommer och vill hänga och snacka lite.

Han har bott i Eskilstuna i hela sitt liv och har inga planer på att flytta, som de andra medlemmarna i Kent har gjort. När bandet repar åker han till Stockholm, annars har Eskilstuna allt han behöver.

- Det finns grymt många bra band som kommer härifrån, säger Harri stolt när Puls frågar om musiklivet.

- Det finns ett band som heter Collective Unconscious, som jag tycker är skitbra. Även om de härmar en massa brittiska och franska band. Och så gillar jag The Nocounts, det har jag gjort sen jag såg dom första gången.

En av Harris största musikupplevelser i Eskilstuna var när Yvonne spelade i Stadsparken, någon gång i mitten på 90-talet.

- De hade blåa och vita lampor och skitmycket rök. Det regnade och jag stod under ett träd och frös ikapp med hundratals andra. Då tänkte man att, fan det här är ju på riktigt. Och det var ju på riktigt.

arkiv Eskilstuna

Anna Hansson