Ola Salo stenas av rädda pojkar

NÖJE

Jag betvivlar naturligtvis inte riktigheten i min hjälte Staffan Heimersons iakttagelser.

Den svenska landsbygden har säkert fått nytt liv.

Likväl står de obildade, inskränkta och fula bonnjävlarna fortfarande och kastar flaskor mot popscenerna när de tycker sig se bögar i strålkastarskenet.

Man kunde läsa om det i de dagboksanteckningar deltagarna i "Där vi är e"re alltid roligast"-turnén presenterade i Puls i fredags.

Under spelningen på Brottet i Halmstad förra helgen blev det, berättade The Ark, bråk. Pöbeln kastade sten och flaskor och glåpord mot "bögjävlarna" - The Ark alltså - och sångaren Ola Salo svarade, med sedvanlig skärpa, genom att kalla de halländska kretinerna för "kuklösa homofober".

Vad sorgligt.

Jag trodde vi kommit längre än så.

Jag trodde Di Leva redan för tio år sedan fick ta emot de sista stenar det inskränkta gamla Bonde-Sverige var tvunget att kasta av sig innan det kunde gå in i en ny tid, fri från sinnesslöa raggare uppfödda på pucko och Seriemagasinet.

Men det finns tydligen fortfarande medborgare i konungariket som är så rädda för det annorlunda, för det de själva inte förstår, att de måste besvärja det med våld.

Fast så tänker jag efter en stund.

Går för mig själv igenom vad det är jag brukar se under de här ändlösa turnéerna runt Sommar-Sverige.

Och plötsligt är jag inte alls förvånad.

Det var, visar det sig ju gång på gång, bara delar av landet som gick in i den där nya tiden.

På beklämmande många håll är det här alltjämt en nation av enfaldiga, trångsynta, intoleranta, fula, stillösa, aggressiva, högljudda och elaka bonnlurkar som vill slå brännbollsträn i huvudet på bögar, invandrare och alla andra som på minsta sätt avviker från den fyrkantiga, blåjeansklädda potatisätarnormen.

Jag ser dem ju överallt. Brölande gäng av starkölsfulla grabbar, livrädda att utmärka sig på egen hand - och därför alltid likadant klädda och likadant friserade - men i grupp lyckas de vända sina patetiska hämningar och rädslor till vrålande agg.

Förmodligen bygger rädslan allra mest på att de innerst inne blir kåta och drömmer hemliga drömmar om att bli påsatta av Salo.

Sånt får små människor att kasta sten.

Jag hoppas innerligt att den vackra fjollan fortsätter skrämma och provocera bönderna.

Det är uppenbart att det fortfarande behövs.

* * *

Ni läste väl Ken i Puls i fredags?

Han var ju nästan lika bra som stjärnan han vikarierade för.

Per Bjurman