Den svenska reggaescenen

1 av 3
NÖJE

Shaggy har sålt tio miljoner skivor. Jamaicas största stjärnor samarbetar med svenska artister och Ali G har gjort jamaicansk slang världskänd. Är det nu reggae ska slå igenom i Sverige - på allvar?

För två och ett halvt

år sen gjorde Puls en artikel om reggae och den svenska reggaescenen. Då var nya soundsystem som Slingshot och Kongo Bongo Crew hetare än någonsin, Governor Andy hade vunnit Nöjesguidens pris som Årets nöjesförbättrare, P3 hade börjat förhandla med Papa Dee om ett nytt Musikjournalen specialprogram och Beenie Man drog fullt hus på sina konserter.

I dag har scenen vuxit ytterligare, men optimismen har svalnat hävdar Anders "Governor Andy" Siösteen och Daniel "Papa Dee" Wahlgren. På ett plan - branschen.

Fortfarande vågar inte de två största maktfaktorerna, media och skivbolag, att satsa på reggae. I det allt hårdare klimatet för all undergroundmusik drabbas reggae, trots den ökade populariteten för hiphop och r&b, som ligger nära reggaen. Många som lyssnar på hiphop och r&b gillar också reggae. Fast som Andy säger.

- Hiphop och r&b hjälper till och mycket dancehall är numera väldigt hiphopinfluerad och vice versa. Men hiphop är hiphop och reggae är reggae.

Både Andy och Daniel har svårt att förstå branschens "motstånd" mot reggae. För jämför man den med till exempel just hiphop, är dess musik, lyrik och attityd ofta betydligt snällare och tillgängligare än rap, även om givetvis patois kan vara svårt att uppfatta. Reggae, till skillnad från hiphop som framförallt attraherar unga, tilltalar alla. Det finns en äldre generation, och därmed köpstark, som intresserar sig för reggae. Det släpps oerhört många återutgivningar och flertalet ur den äldre generationen följer även med i reggaens utveckling.

Varannan reklambyrå har en Capleton-samling i cd-arkivet i dag och Stockholms innekrog Spy bar ger ut en egen reggaesamling. En skiva av Junior Kelly som inte spelats på radio eller fått någon annan marknadsföring har på kort tid sålt flera hundra exemplar bara på butiken Mega Skivakademin i Stockholm. Kan låta lite, men i ett land som Sverige är det inte dåligt för en totalt okänd utländsk artist.

Dessutom kommer det

i framtiden bli en ökad konsumtion eftersom det är svart musik som de flesta tonåringar dansar till. Svenska soundsystem åker ner till Jamaica för att spela in dubplates och jamaicanska artister jobbar med svenska artister. Teddybears Sthlm och Elephant Mans "Throw your hands up" släpps på singel i Jamaica. Ayo gör en duett med Mr Vegas, producerad av svenska Topaz, som återfinns på Mr Vegas skiva. Petters vapendragare Eye-N-I har gjort en låt ihop med Bounty Killer inför sin debutskiva.

För trots att branschen blivit snävare, har reggae blivit mer populärt. Genom Internet, skivaffärer som fått pålitligare distributionskontakter, och de existerande klubbarna har scenen växt på en undergroundnivå. Folk har fått mer koll och ute i småstäderna finns det kontinuerliga klubbar. Om huvudstaden sa man för två år sen att man nästan kunde gå ut och höra reggae varje kväll. Nu kan man det. Det mest lyckade beviset är Studio One på Sturecompagniet. Sista tisdagen varje månad svettas runt 1 200 personer på de fyra dansgolven. Och de fördomsargument som rejvkommissionen och krögare brukar köra med - att besökarna på reggaeklubbar skulle vara stökiga och spendera lite pengar - mals här sönder. Det har på ett år inte varit ett enda slagsmål, inga problem med droger och baren har slagit andra stora klubbars rekord flera gånger.

Papa Dee berättar att han får demos skickade till sig från alla hörn i Sverige. Folk skriver brev efter varje program och tackar och kan inte vänta till nästa vecka för att få höra mer reggae.

- Nu gäller det att bara hitta en "Petter" inom reggae. Jag letar febrilt efter en artist som är bra och är en stjärna, säger han.

Fakta/reggae:

Marimba Roney