Jarvis räddar ett ojämnt Pulp

NÖJE

ÖSTERSUND

Det spelar ingen roll att låtmaterialet haltar.

Vi får ju se Jarvis Cocker - en alltmer fulländad hybrid av torr, excentrisk bibliotekarie och sexig glamrockare.

SUPERCOOL HYBRID Att se denne säregne britt - barfota som vanligt - på scen är i sanning en upplevelse. Roligt, rörande, spännande och lätt förvirrande,skriver Per Bjurman i sin recension från Storsjöyran.
Foto: JOHANNA PETTERSSON
SUPERCOOL HYBRID Att se denne säregne britt - barfota som vanligt - på scen är i sanning en upplevelse. Roligt, rörande, spännande och lätt förvirrande,skriver Per Bjurman i sin recension från Storsjöyran.

De behöver bara visa sig.

Sen förstår man varför Pulp överlevt och alla andra britpop-giganter antingen försvunnit eller förlorat sin betydelse.

Pulp har Jarvis Cocker.

Det har ingen annan.

Han är, nu mer än någonsin, en fullkomligt unik kombination av asexuell intellektualism och prålig glam, av sträng bildning och av disträ litteraturprofessor och supercool rockstar.

Att se denne säregne britt - barfota som vanligt - på scen är i sanning en upplevelse. Roligt, rörande, spännande och lätt förvirrande.

Då kan man ha överseende med att själva arbetsmaterialet emellanåt inte håller allra högsta klass.

Jag har visserligen kommit att tycka allt bättre om Pulps smarta, inpiskat brittiska blandning av glamrock- Bowie-disco och britpop och hör på det nya materialet - det som ska utgöra den där nya skivan som aldrig tycks bli färdig - att de tagit den till en ny, både mer suggestiv och mer elektrisk nivå.

Men som låtskrivare har Cocker sina brister. Han varvar fullträffar som "Common people" - mördande öppning den här kvällen - med rätt platta, orörliga saker och en helafton i gruppens sällskap blir väl mycket berg-och-dalbana.

Fast som sagt:

Denna sena sommarnatt gör det inte så mycket.

Vi har ju fått se Jarvis.

Per Bjurman