The Ark - återkomsten

NÖJE
Foto: STEFAN MATTSSON

Stenkastarna får det väldigt jobbigt framöver.

Ni vet de där små människorna, de där dreglande bonnläpparna som är så rädda för allt som skiljer sig från mängden att de måste besvärja det med våld.

De hatar ju The Ark.

Och The Ark kommer att ta över nu.

Helt.

De erövrade betydande framgångar redan under sitt första varv på banan, men viljan att vara annorlunda och sticka ut och utmana vanligheten är liksom inte det enda som skiljer de här fem smålänningarna från en praktfull ärkesvensk som Magdalena Forsberg.

De är en typ av artister som stärks i framgången. Som växer under press.

Som av sin natur bara måste överträffa sig själva och sina tidigare prestationer.

Så:

Där de var storvulna förra gången, kommer de nu att vara grandiost och överdådigt bombastiska.

Där de var pretentiösa kommer de att vara underbart, odrägligt uppfordrande.

Och, inte minst, där de var klatschiga kommer de att vara så förbannat trallvänliga att tapeter över hela landet rullar upp sig i ren upphetsning.

Man behöver bara höra ett par takter av nya, suveräna singeln "Calleth you, cometh I" för att kunna förutspå den utvecklingen.

Världsherravälde är ingen omöjlighet.

Faktiskt.

Ingen annanstans i världen blandas Bowie, Queen, musikal-muzak, Di Leva, Suede, Status Quo och hemkokt Rottne-glam på det viset.

Och ingen annanstans i världen kombineras sådan påtaglig originalitet med en lika förbluffande förmåga att kreera oemotståndliga melodislingor.

Sen är Ola Salo jävligt sexig också.

Bara så stenkastarna vet.

Per Bjurman