Stjärnornas hovfotograf

Få fotografer är så respekterade som Anton Corbijn. Själv jagar han fortfarande efter perfektion

NÖJE
Anton Corbijn
Foto: sara ringström
Anton Corbijn

Här har ni en svår uppgift: nämn en berömd person som inte fotats av Anton Corbijn.

– Det finns fortfarande några kvar. Och det finns folk jag vill fota igen. Som Sophie Zelmani. Hon är briljant, säger han.

Det är gott om briljanta personer på de bilder som till den 28 april står utställda på Kulturhuset: Robert De Niro, Peter Gabriel, William Burroughs, Sean Penn, Björk, PJ Harvey, Johnny Rotten, Bono, Michael Stipe?

Musikerna överväger. Det var också intresset för musik som gjorde Anton till fotograf. Det började i mitten på 1970-talet.

– Lånade en kamera av en polare, bara som en ursäkt för att kunna komma närmare scenen på konserten jag skulle på. Var typ första gången jag tog bilder. Hade tur att få dem publicerade och känslan var? Wow! Det här är grejen! Gå på gig, stå längst fram, ta bilder på popartister jag beundrar och få betalt.

Anton Corbijn var en naturbegåvning. Än i dag håller han högt en del tidiga bilder han tog på folk som Ry Cooder och Jack Bruce. Men det var på 1980-talet han blev stor. Bland annat tog han omslagsfotot till Captain Beefhearts album ”Ice cream for crow” (1982).

Den brittiska rocktidningen Q Magazine utsåg det nyligen till ett av världens 100 bästa rockfotografier.

Ja, och en hel värld lärde känna Corbijn via omslagsbilden till U2:s ”The Joshua tree” (1987).

Den grupp som står honom närmast är dock Depeche Mode: albumomslag, videor och scenografi, allt har han gjort för dem.

Men det är inte bara musik.

– Har blivit många skådespelare och författare genom åren. Skådespelare är svårast. De tolkar andras material. De är i mycket mindre grad en del av vad de gör i jämförelse med musiker, som i regel skriver sina låtar själva och utformar sin image och så.

Lik förbannat fick Anton den svårtillgänglige Sean Penn att ställa sig framför kameran.

– Folk känner till mig och det hjälper. Framför allt yngre skådespelare är bekanta med mitt arbete. Har under de senaste tio åren märkt att det blir lättare och lättare att få folk att ställa upp när jag ringer.

Anton Corbijn är särskild. I en fotografisk genre där många ständigt upprepar sig själva är han i ständig rörelse. Det är arbetets och livets mening: utveckling, förändring, förbättring?

– Jag ser det som en upptäcktsresa. En ständig strävan mot perfektion.

Anton Corbijn definierar perfektion så här:

– Bilder med djup. Bilder med ett värde i sig. Bilder som har mer att ge än vad som syns vid första anblicken. Det är inte bara att köpa en kamera och börja ta bilder. Folk tror det. Men det blir skit av det och det är skiten jag slåss mot.

Tore S Börjesson

tore.borjesson@aftonbladet.se

Arkiv Anton Corbijn