”Det var jobbigt när min bror dog”

In på livet med Magnus Uggla

1 av 4 | Foto: MATTIAS CARLSSON
"HITS SKITER MAN INTE UR SIG" Trots att han har sålt drivor med skivor i 25 år är Magnus Uggla ändå inte nöjd. "Man får sitta vid det där förbannade pianot och kämpa fast det inte kommer nåt. Och det är tråkigt och ensamt." I en personlig intervju berättar Magnus Uggla bland annat om varför han vill hålla sin familj utanför offentligheten, om sitt dåliga självförtroende och om sitt adliga ursprung.
NÖJE

För första gången berättar Magnus Uggla om det svåra året då både hans far och bror dog, om sitt engagemang i högerrörelsen Demokratisk Allians och dotterns modellkarriär.

Kort sagt, möt människan Magnus Uggla.

- Det kan vara ett ok att folk tror att man är så jävla rolig hela tiden.

Artister kommer och går.

Magnus Uggla består.

I 25 år har han skapat hits och sålt skivor. Häcklat och provocerat.

Det finns liksom ingen som är som Uggla.

Fast tro inte att den kortväxte mannen, med det burriga håret och de stora solglasögonen, nöjt lutar sig tillbaka.

- Skulle jag göra det, och börja tänka "fan, det här har jag gjort bra", skulle jag bli livrädd för att fortsätta. Jag har fortfarande dåligt självförtroende, säger Magnus Uggla.

Vi träffas på skivbolagets stilrena kontor i centrala Stockholm.

Väggarna pryds av den 47-årige artistens guldskivor och affischer.

Det brukar ta tre, fyra år för dig att göra en platta. Varför?

- För att det är så svårt. Man är beroende av hits. Och hits skiter man inte ur sig. Man får sitta vid det där förbannade pianot och kämpa fast det inte kommer någonting. Och det är tråkigt. Och det är ensamt.

Folk hoppas att du ska vara kul, en entertainer. Kan det kännas pressande?

- Det är alltid tråkigt när folk har för höga förväntningar. Det kan vara ett ok att folk tror att man är så jävla rolig hela tiden.

Är du självkritisk?

- Det måste man vara. Om man tror att allt som rinner ur ens händer är guld, då går det riktigt illa. Jag tror att dåligt självförtroende är det bästa.

Är du för hård mot dig själv?

- Det kan jag inte svara på. Jag tycker att det mesta jag gör är skit, så jag tycker inte att jag är för hård, säger Magnus Uggla med ett skratt.

Din släkt är adlig. Många skribenter använde det mot dig till en början.

- Absolut. Men det var ju på 70-talet när proggmusiken var inne. Att vara adlig då var inte alls bra, speciellt när man skulle syssla med rockmusik. Jag var dessutom född på Östermalm, vilket gjorde saken ännu värre.

Har släktbanden varit till fördel eller nackdel?

- På 70-talet var det absolut en nackdel. Det hade nog varit mycket enklare om jag hetat Runsten, eller nåt. Jag har inte haft några fördelar av att vara adlig, det kostar bara pengar. Riddarhuset ska ha in pengar varje år.

Men kan det inte vara skönt att ha kunskap om sin släkt, så långt tillbaka?

- Min farsa hade definitivt sagt ja, men jag har inte den blekaste aning. Han älskade allt som hade med adel och titlar att göra. Men jag fattar inget av det.

Du har ändå gjort din yngsta dotter till stiftsjungfru, som ger vissa pensionsförmåner?

- Det var min pappa som gjorde det, han var helt besatt av sådant. Som stiftsjungfru kan man få 500 spänn om året, om man är ogift vid 65 år. Men det är mer symboliskt, pappa tyckte att det var fint.

Det var inget som du motsatte dig?

- Nej, absolut inte. Om han tyckte att det var roligt, så.

Din pappa lär ha varit sträng mot dig och dina två bröder när ni var små. Försöker du vara på ett annat sätt mot dina barn?

- Det är klart. Man vill ju inte göra om sina föräldrars misstag.

- Pappa hade en grej som var gräslig. Han brukade ta mig till Gröna Lund ibland. Där fick jag åka en grej, sedan fick jag stå och kolla när andra åkte bergochdalbana. Pappa tyckte att det var lika kul att titta på när andra åkte, som när man gjorde det själv.

Så du är ingen sträng förälder?

- Nä, jag tror inte att man är på det viset i dag. Skillnaden mellan olika generationer är inte lika jobbig nu. Min pappa gick på Strandvägen med paraply och hög hatt och hälsade på alla, så är ju inte folk nu. Man har en mycket bättre relation överhuvudtaget i dag.

Du var stökig som barn. En reaktion mot sträng uppfostran?

- Nej, jag tror att det var för att jag skulle övertrumfa mina bröder som också var jäkligt busiga. Jag bestämde mig för att vara värre än de. Från sexan till jag var 16, 17 år höll jag på. Och jag tror att jag lyckades vara värre"

Hur ser du på de åren i dag?

- Jag är glad att jag är i livet. Jag var helt galen, jag körde moppe packad, jag krockade" Jag fattar inte att jag överlevde.

En av dina döttrar jobbar som modell?

- Hon är makeup-artist, men har jobbat lite som modell. Jag undrar om inte Aftonbladet använt sig av henne?

Modellbranschen är hård, full av knark. Har du varit orolig?

- Inte när det gäller henne, hon är livrädd för sånt. Hon skulle aldrig börja knarka. Men det är ett riskabelt yrke, absolut. I alla fall när de reser runt i världen. Men det har aldrig hon gjort.

Du har sagt att du "skiter i pengar". Är pengar oviktigt för dig?

- Det är klart att det inte är oviktigt, man måste ju överleva. Men jag är ingen materialist. Jag behöver inga extra sommarställen, jag behöver inte åka första klass på flyget. Men man behöver pengar för att försörja sig och sina barn.

Skulle du kunna lägga av med musiken i dag och ändå leva ett schyst liv?

- Jag har ingen koll på mina pengar. I intervjuer står det ofta att jag är en beräknande affärsman, men jag vet inte hur mina konton ser ut. Men det roar mig inte att lägga av, för har man inget jobb har man ett jäkligt tråkigt liv.

I december 1998 gick din bror Johan bort.

- Ja, i sjukdom.

- Det var jobbigt. Både min bror och min pappa gick bort samma år.

- 1998 var ett tungt år för mig.

Har det avspeglat sig i ditt arbete?

- Nej. Men som människa är det ju jobbigt när folk i ens närhet går bort.

Har du och dina bröder haft en nära kontakt genom åren?

- Det har varit blandat. Men med min bror som gick bort hade jag en jättebra relation.

Som ung var du medlem i Demokratisk allians - en organisation långt ut på högerkanten.

- Min brorsa Johan var med. Han var med från start, och jag hängde bara efter honom. Jag var tio, elva år.

- Jag har varit med i både SSU och MUF, för festernas skull. För att kunna dricka mellanöl var man tvungen att vara medlem.

Så du visste inte vad DA stod för?

- Inte för fem öre. Jag skulle inte ha varit med om jag haft koll, det kan jag säga.

Du delar inte de åsikterna i dag?

- Nej, absolut inte. Jag var tio år gammal kanske.

Enligt uppgift åsiktsregistrerades medlemmarna i Demokratisk allians.

- Är det sant? Det hade jag ingen aning om. Men det har jag aldrig lidit av.

Var står du politiskt i dag?

- Jag pratar inte politik offentligt, men jag kan säga att jag står långt därifrån. Men jag är inte politiskt engagerad.

Du träffade din fru för 20 år sedan. Känner du dig fortfarande kär?

- Det är en väldigt svår fråga att svara på, eftersom jag försöker hålla mitt äktenskap utanför. Min fru vill inte figurera i pressen överhuvudtaget. En gång hamnade hon på en lista över Sveriges mest dolda fruar, och var mäkta stolt över det. Dessutom tar mina barn skada av att bli offentliga. Jag vill inte ha några kändisungar.

Är det svårt att vara kändis i offentliga miljöer?

- Det kan vara svårt. Jag går inte på Grönan med mina barn... Gör jag det har jag en bra mössa på mig.

Är det trist att inte kunna gå omkring som alla andra?

- Ja, det kan vara trist. Men det är ett pris som man får betala. Man åker inte gärna till Sommarland med sina barn. Då åker jag hellre till Legoland. Jag är inte lika känd i Danmark, säger Magnus Uggla med ett skratt.

Snabbfakta/Magnus Uggla

Bakom ratten...

Tre favoritresemål...

Mina tankar om...

Tidigare "In på livet med”:

Tobias Lindner