Vägen till framtiden

Primal Scream består

NÖJE
Foto: SONY

Den brittiska popscenens storheter kommer - och går.

Men Primal Scream består.

Fast det känns egentligen inte som någon särskilt träffande beskrivning.

Jo, de har överlevt de flesta av sina kolleger.

Men det formidabla är inte att de funnits länge - det är i sig inget självklart bevis på storhet.

Det formidabla är att de - till skillnad från Oasis, The Verve, Blur och alla de andra - förblivit coola.

Att de fortsatt betyda nånting.

Att de i över tio års tid lyckats ligga två steg före resten av världen - och samtidigt givit oss de mest väsentliga historielektionerna.

I sommar hjälper de oss återigen att ta ut en ny kompassriktning mot framtiden.

Den går, om jag förstår den store Bobby Gillespie rätt, via tysk krautrock, Giorgio Moroder-disco, New York Dolls och techno - och slutmålet ser inte längre ut att vara en sydstatskyrka i rymden utan" ett svart hål.

Där är mörkt.

Kallt.

Skräckinjagande.

Men ibland, under små fragmentariska ögonblick, lyser Reverend Gillespie upp de dunkla himlavalvet med sin dunkande passion.

Upplev själv.

Först på skiva i början av juli.

Sedan på Arvikafestivalen i mitten av samma månad.

Per Bjurman