Om vi vore ett par...

Killen i ICA-reklamen, Paul Tilly, tar hand om fyllkajor och ställer frågor han inte borde ställa

NÖJE
Foto: MAGDALENA PIWOWOZ/TV4

Var träffades vi?

– På en privat fest då jag var lagom full.

Vem tog första steget?

– Det gjorde jag. Jag gick fram och började prata och frågade vad du hette och sen var jag allmänt skojig och försökte göra mig lustig.

Vill du träffa mig varje dag?

– Ja, jag vill träffa dig så ofta det går.

Hur lång tid tog det innan jag fick träffa dina föräldrar?

– Ett halvår. Dels för att de bor nere i Skåne, men också för att jag inte ville presentera dig för tidigt. Då blir det bara en massa tjat. Man kan inte ens nämna att man har träffat en tjej för då får man höra om det i evigheter och de undrar när de får träffa henne, så det är bäst att vänta tills man vet att det är allvar.

Grejen är bara att när jag väl träffade dem så gillade jag dem inte.

– Varför inte det?

Jag tycker att de är alldeles för överbeskyddande när det gäller dig.

– Då håller jag med dig. Men de är trots allt mina föräldrar så jag försöker få dig att tycka om dem.

Jag tycker att du har försummat mig lite på sistone. Vad hittar du på nu till helgen för att göra mig på bättre humör?

– Jag tar dig på en överraskningstripp till en stuga på landet. Eller kanske på en weekend till Köpenhamn. Och så passar jag upp på dig.

Har du någonting pinsamt hemma som du gömmer undan när jag kommer och hälsar på?

– Nej, faktiskt ingenting.

Inte ens ett litet porrfilmskit?

– Nej, det är sant.

Går vi på toaletten med öppen dörr?

– Det kan vara okej om du ska kissa. Men sitter du och krämar så vill jag nog att du stänger om dig.

Jag har en tendens att bli lite väl full när vi är ute. Tycker du att det är pinsamt?

– Det kan vara lite pinsamt ibland, det beror på vad du gör.

Jag klänger på dig och vill hångla offentligt.

– Ja, det är inget farligt, det kan du få göra. Det är när du börjar kräkas inne på stället och riva ner drinkar som det börjar bli otrevligt.

Fast det händer ju med jämna mellanrum att jag river ner glas...

– Ja, okej om du välter nåt glas, det kan ju hända alla. Men när du river ner alla glas på bordet för femte gången, då är det dags att gå hem.

Bråkar du på mig när vi kommer hem?

– Det beror på hur full jag är själv.

Din bästa kompis påstår att jag stötte på honom när vi var ut i fredags. Men det gjorde jag absolut inte. Du tror mig väl?

– Jag tror nog mer på honom än på dig. Jag låter dig förklara och har du en bra förklaring så kanske jag köper den, men annars tror jag på honom. Min bästa vän ljuger inte.

Lite kanske jag flirtade. Var går gränsen för vad som är okej?

– Den går när du börjar tafsa och hålla på. Du kan ge en komplimang och till exempel säga att han är snygg, men that's it. Var det mer än så ligger du risigt till.

När du vill vara lite extra sexig för min skull, vad tar du på dig då?

– Ja, jag springer nog inte omkring i badbyxor och är tuff i alla fall. Kanske ett par slitna jeans och inget på överkroppen.

Vad tycker du själv om att jag har på mig?

– Korta kjolar. Och höga klackar, men inte för höga, inga enmeters stilettklackar. Och inte för grova. Det ska vara fina, nätta skor.

Har du några fetischer, förutom skor?

– Ja, läppar. De ska inte vara för stora, men fylliga. Och så ett stort leende och fina tänder.

Hur många killar är det okej om jag har haft före dig?

– Upp till 50 är helt okej. Livet du har levt innan du träffade mig ska ju inte påverka oss. Men är det 300 kanske det inte är riktigt lika kul.

Kommer du att fråga mig saker om dem fastän du egentligen inte vill veta svaren?

– Kanske vissa grejer. Jag ångrar att jag frågade om du svarar ärligt och svaren är till min nackdel.

Jag vill hela tiden prova att ha sex på olika offentliga platser. Är du med?

– Ja, det kan jag väl vara. Ibland.

Vilket har varit bästa stället hittills?

– Det var i Humlegården, lite vid sidan av.

Vad ska vi hitta på härnäst?

– Vi ska testa att göra det en kväll på bussen.

arkiv: Paul Tilly

Karolina Fjällborg