"Jag kan vara en riktig skitstövel"

1 av 3 | Foto: JERKER IVARSSON
VÅGADE INTE LITA PÅ TJEJER Björn Skifs firar 40 år som artist i år - och han har hunnit med en hel del inom musik och film. Nu är han gift med Pernilla och har två barn. Men han har inte alltid haft det lätt med kärleken. "Det fanns en lång period då jag inte vågade lita på om tjejerna var intresserade av mig eller av Björn Skifs. Det blev som en fobi ett tag", säger han.
NÖJE

Han har varit musiker i 40 år och han har gjort det mesta inom musik, musikal och film.

Möt Björn Skifs.

Han som var den taniga tönten i skolan som plötsligt blev flickidol. Vars första kärlek var musiken och en dalkulla.

Och som sörjer sin döda mor.

Björn Skifs. Det finns inte många i Sverige som inte vet vem han är. Och tralla på "Hooked on a feeling" så kanske några utanför gränserna sjunger med.

Han firar 40 år som artist i år. Det var 1962 som hans band "Slam Creepers" bildades. Sedan dess har det blivit både internationell musikkarriär liksom filmer och musikaler.

Men hur började det egentligen. Var du killen med gitarren som fick alla tjejerna?

- Nehej " du. I wish. Jag var liten och späd som barn, vilket gjorde att jag fick hävda mig på annat sätt. Pappa höll på med revyer och jag bad honom skriva monologer till julfester och skoldanser. Jag var ingen rolig kille spontant. Det gjorde att jag fick hävda mig på scenen eftersom jag inte kunde göra det på hockeyplanen. Jag var visserligen alltid medbjuden på partyn och hippor. Men när det kom till kritan så insåg jag att jag bara var medbjuden för att vara lustigkurre. Så festerna slutade ofta med att jag och den "fula" tjejen satt där i ett hörn. Jag kommer ihåg den känslan. Den var inget kul när man var 15 år.

Hur kändes det att gå från lustigkurre till flickidol?

- Det var konstigt. Jag fattade det inte riktigt trots att jag fick brev från fans och var med i poptidningar. Efter varje spelning då det stod horder av tjejer utanför, fattade jag aldrig riktigt att de väntade på mig. Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att det är en fantastisk känsla att få ett sådant intresse riktat mot sig.

Har du vant dig i dag?

- Jag har vant mig vid situationen. Och i dag är det ju inte direkt tal om tjejer som springer efter mig och så. Men jag har inte vant mig helt. Det är lite overklighetskänsla ibland.

Du kommer från ett arbetarhem och nu har du en hel del pengar. Har du upplevt någon klassresa?

- Det är inte mycket annat än att jag har större kåk och kan åka på resor ibland. Men jag har fortfarande samma värderingar. Jag känner mig rik. Inte lika mycket ekonomiskt som känslomässigt.

Du hoppade av gymnasiet för att satsa på musiken med Slam Creepers. Vad sa dina föräldrar då?

- Även om de alltid stöttade mig så tyckte de nog att jag skulle ha försökt att bli någonting riktigt. Men sedan såg de mig i en krogshow på Berns och då insåg de för första gången att det var ett jobb och inte bara en av mina nycker. Det var nog en lättnad för dem att se att det var på allvar.

Din mamma gick nyligen bort. Hur har du hanterat hennes död?

- Det vet jag inte. Jag försökte ju förbereda mig på mammas bortgång eftersom hon var sjuk i flera år. Jag försökte tänka att hon redan var borta. Men det kom ändå som en fullständig chock. Mamma ska ju alltid finnas.

Hur gick hon bort?

- Hon hade alzheimer och de sista två åren var hon helt borta. I början visste hon ju att hon var sjuk så vi tyckte det var jätteskönt när hon blev så dålig att hon inte var medveten om det längre. Sista året kände hon inte igen mig. Det var jättekonstigt. Man försöker säga att: "Men det är jag mamma. Björn!" Men det hjälpte inte.

Din egen familj skaffade du ganska sent. Du fick dina barn i 40-årsåldern. Varför blev det så?

- Jag var så uppe i mitt. Jag såg kolleger med barn som aldrig var hemma med familjen. Därför valde jag att inte sträva efter familj innan jag kände för att trappa ner på jobbet. Självklart är det inte bara ett val. Det handlar ju om att träffa någon också.

Så träffade du Pernilla. Var det kärlek vid första ögonkastet?

- Nej det var det nog inte. Det gick ett tag. Hon var förlovad med en annan när vi träffades. Men det var på upphällning i alla fall så det var inget jag kom och förstörde. Men jag tyckte hon var väldigt vacker. När vi satte oss ner och pratade kändes det bra.

Är det svårt annars att hitta kärlek på turné?

- Det fanns en lång period då jag inte vågade lita på om tjejerna var intresserade av mig eller av Björn Skifs. Det blev som en fobi ett tag. Så jag fick taggarna utåt och det var ju dumt. Mitten av 70-talet till mitten av 80-talet kändes det så.

Hur lär man sig skilja på vad som är äkta och falskt?

- Jag vet inte riktigt. Det var svårt att se igenom ibland. Jag hade ett ganska långt förhållande med en tjej på 70-talet. Vi bodde ihop. Men jag var nästan alltid ute på turné då. Och jag kände att vi inte skulle skaffa barn ihop. Det var bara turnén som gällde.

Kommer du ihåg din första kärlek?

- Jag hade bil så jag var nog 18 i alla fall. Vi var ute och lirade och hon var från Leksand och hette Maria.

En riktig dalkulla.

- Jajamensan. Men hon tvingade mig att välja. Musiken eller henne. Men det gick inte. Jag valde den stora kärleken. Musiken. Men jag förstod att hon tröttnade. Jag spelade alltid och hade aldrig tid med henne.

Är musiken din stora kärlek?

- En av dem. Min allra första i alla fall. Jag kom bort från den ett tag när jag sysslade med film. Men vi börjar hitta tillbaka till varandra igen.

Björn Skifs har trots sina 40 år i branschen, på turné och med sin gigantiska hitlåt "Hooked on a feeling", klarat sig ganska helskinnad. Inga skandaler, inga sönderslagna gitarrer eller tv-apparater genom hotellfönstren. Han är, ja, vanlig helt enkelt.

Det finns ingenting hos dig egentligen som retar folk. Varför är det så?

- Ja (skratt) jag vet inte riktigt. Jag är som folk är mest. Rätt vanlig. Jag har ingen starquality, den där lyskraften som skiner igenom. De som har sådan lyskraft är de som blir riktigt stora stjärnor.

Det känns som att du är lite "the boy next-door".

- Jo det kanske är så. Jag är ju som folk är mest. Men visst, jag kan tröttna på bilden av mig själv som blond, blåögd och stående vid en hängbjörk. Jag kan vara en riktig skitstövel jag med. Men det är ingenting som jag vill eller behöver gå ut med.

Alla år på turné. Hur klarar man sig helskinnad och med en frisk lever?

- I dag är det mycket bekvämare att åka på turné. Förr släpade vi alla prylar själva. Och det var alltid fest efteråt, vare sig man ville eller inte. Man skulle fira ett jobb liksom. Det är ju så jävla dumt. Det var ju vårt jobb! Naturligtvis hände det mycket kul men det var rätt kämpigt. Men jag har haft tur att jag alltid varit på turné med folk som inte gått till överdrift.

Vad är det konstigaste rykte som spridits om dig under dessa år?

- Det är att jag var homosexuell. Det gjorde mig inte så mycket tills jag träffade Pernilla som hade blivit varnad av "kamrater" att jag var homosexuell. Så hon frågade mig rakt ut. Jag blev förbannad på de "polare" som hade sagt det. Första gången jag hörde det var i slutet av 60-talet. Vi hade sällan tid med damer på turnén och det var några som blev nobbade och spred ut det ryktet. Sedan bodde jag ihop med Clabbe ( Claes af Geijerstam) ett tag och då späddes det på. Men hade någon bott ihop med oss då hade de inte tvivlat på att vi INTE var homosexuella.

Det konstigaste rykte som nått vår redaktion är att du och Bengt Palmers lämnat era fruar för att flytta ihop.

- (skratt) Jaså? (skratt) Det skulle ha blivit en jävla fest. Jag gillar Bengt men jag tror inte jag skulle gifta mig med honom.

Du jobbar på en ny skiva som släpps i september. Hur blir den?

- De närmaste veckorna ska vi försöka bestämma vilket material vi ska använda oss av. Hälften av texterna har jag gjort själv och hälften har andra skrivit. Det känns som att det här blir en lite vuxnare platta. Den blir ganska vid, från rock till lugna låtar. Och den blir på svenska.

Om jag skulle lära känna dig, vad skulle jag hitta då?

- En kille som är vanligare än du tror. Stundtals lite svart men med humor. Mamma hade alzheimer. Sista året kände hon inte igen mig.

Pernilla

hade blivit varnad av "kamrater" att jag

var homosexuell.

Kör:

- Audi A4

Hur kör du?

- Okej. Jag är ingen fartdåre men håller inte alltid gränserna. Men jag har blivit lugnare, det kommer med åldern. Efter de år jag kört båge har jag lärt mig att inte lita på någon i trafiken.

Har du åkt fast någon gång?

- Jag blev stoppad i Avesta för jag körde lite fort. Snutarna sa "Jaha är det du. Men åk då."

Vad tror du trafikpolisen tycker om dig?

- De tycker nog jag är en exemplarisk förare.

Snabbfakta/Björn Skifs

Linda Hjerten