"Jag kan ta vad som helst utan att bli berusad"

Keith Richards om missbruket och åren med Mick och Rolling Stones

1 av 5 | Foto: AP
"Jag är partyförgiftad" Keith Richards blev kvitt sitt heroinberoende i början av 80-talet, men försöker inte dölja att han fortfarande dricker. " Jag kan inte ens bli full. Jag är partyförgiftad", säger han.
NÖJE

40 år med Rolling Stones.

Varenda dag syns i Keith Richards ansikte.

I en öppenhjärtig intervju i tidningen Fuzz berättar gitarristen om gruppen, om sin kamp mot heroinet, om bandmedlemmar som dött och sitt mångåriga rockäktenskap med Mick Jagger.

- Jag tror att alla - med Mick som möjligt undantag - har insett att Mick Jagger är mycket bra när han är med Rolling Stones. Men när han inte är med gruppen är det ingen som bryr sig.

Uttalandet om Jaggers många solosatsningar är rakt och brutalt.

Keith Richards bryr sig inte längre om att upprätthålla någon falsk fasad.

Efter alla år kan de varandras fel och brister. I dag bor de på skilda kontinenter.

"Mick fattar"

Men de är överens. Till och med när det gäller solosatsningarna.

- Det är klart att Mick fattar budskapet. Annars skulle han inte vara med i det här projektet.

Richards syftar på gruppens pågående världsturné och "Forty licks", en dubbel-cd som för första gången innehåller material från gruppens hela karriär.

Där finns också några nya spår.

Richards krävde att de skulle med.

- Den enda skillnaden mellan oss och Beatles är att vi fortfarande håller på. För att ge en känsla av fortsättning tog vi med nya låtar.

Lurad av heroinet

Med tanke på det liv han levt är det rena miraklet att Richards över huvud taget fått en fortsättning.

Hans heroinberoende kostade honom större delen av 70-talet.

- Jag använde sällan heroin under turnéerna.

- Jag brukade bli vit inför resorna. Jag ville inte ha besvär med att leta efter droger i konstiga städer.

- På ett sätt lurade det mig. Det fick mig att tro att jag kunde lägga av när jag ville.

- Men så fort vi var hemma igen så - boom. Då var jag på det igen.

I början av 80-talet la han knarket på hyllan för gott.

"Partyförgiftad"

- När man är fast på heroin är det mycket svårt att sluta. Men det är inte omöjligt. Det är inte som att få ett ben bortsprängt.

Att säga att han är helt ren vore dock att gå för långt. Han dricker under intervjun och gör inget för att dölja det.

- Du ser, säger han och höjer sitt glas.

- Jag kan inte ens bli full. Jag är partyförgiftad. Jag kan ta vad som helst utan att bli sluddrigt berusad.

Andra i bandet hade inte samma tur.

1969 hittades Brian Jones död på botten av sin pool.

"Let it bleed" blev det sista Stonesalbum han spelade på.

Richards har inga goda minnen av inspelningen.

Bill - kvinnokarlen

- Brian hade blivit omöjlig" Det var som om han hade bestämt sig för att ta livet av sig. Jag tror att han ville vara Mick Jagger och inte förstod varför han inte var det.

Mick Taylor tog över men lämnade självmant gruppen 1974.

- Jag förstod aldrig varför. Han är en fantastisk gitarrist. Men på ett smärtsamt sätt fick han lära sig att det är allt han är, säger Richards.

Basisten Bill Wyman hoppade av 1993.

Då var han känd som bandets kvinnokarl.

Ett tredje världskrig

Men Richards tonar ned Wymans erövringar.

- Några av brudarna som Bill var med hade varit med hälften av den tidigare generationens rockstjärnor.

I mitten av 80-talet skakades Stones av en maktkamp mellan Richards och Jagger.

- Alltihop kulminerade 1985. "Dirty work" var vårt tredje världskrig, säger Richards.

"Ingen känsla för el"

Kanske hade det att göra med att Jagger trampade in på Richards område.

- Om jag kan hindra det låter jag honom aldrig spela elgitarr. Han är som Bob Dylan. Dom förstör det. Dom har ingen känsla för el alls.

Richards kallar "Steel Wheels" på 90-talet för en ny start.

- Och "Voodoo lounge" gillade jag verkligen att göra. Det är en bra platta.

Men för den 59-årige gitarristen kommer skivorna i andra hand.

Kickarna får han fortfarande av att stå på scen.

- Det är underbart att komma ut, träffa folk och ha roligt. Vi gillar att göra plattor, men det är ett liveband vi är.

Alan Di Perna/IFA