Om vi vore ett par...

Anna Sahlin är nyfiken på strippklubbar, lagar gärna mat och somnar aldrig med torra läppar

NÖJE
Foto: Per Björn

Jag kommer hem till dig för första gången. Vi ska käka en romantisk middag ihop. Vilken skiva rullar i cd-spelaren?

– Det blir nog Al Greens Greatest Hits. Det är en inte alltför uppenbar kombination av romantik och lättsam soul. Det skulle lika gärna kunna vara en partyskiva som en romantikeggande platta.

Vad bjuder du på för mat?

– Till förrätt blir det italienskt, kanske en antipasto-tallrik. Till huvudrätt blir det asiatiskt, förmodligen en kinesisk manadarinbiff. När du kommer hem till mig kan det nog vara lite kaotiskt, för jag har hållit på att göra i ordning mig samtidigt som jag har lagat mat. Så du kan nog tvingas vänta i hallen en stund, så att allt känns perfekt. Jag måste till exempel hinna tända ljusen!

Sen ser vi en film – vad ser vi?

– Enkelt. Det blir ’’Nyckeln till Provence’’. Den har alla killar som har aspirerat på att bli min pojkvän fått se. Det är en sorts test. Om de somnar så är jag inte intresserad av personen ifråga, det visar nämligen att de inte orkar ta in nåt som jag tycker är bra, inte ens i ett tidigt stadium.

Som final på denna romantiska kväll, föreslår jag att jag sover över hos dig. Vad säger du?

– Om kemin funkar så kan du absolut få göra det. Och om det känns lite för snabbt kan vi väl låtsas att du har missat nattbussen?

Nu är vi ihop, och jag känner att jag kan slå mig till ro. Så jag har beslutat mig för att sluta träna och räknar med att gå upp 12 kilo de närmaste månaderna. Det gör inte dig nånting, va?

– 12 kilo! Beror på hur lång du är. Är du 1.60, så låter det väldigt mycket. Men det är klart att jag inte skulle göra slut. Däremot skulle jag påpeka det ohälsosamma i att gå upp i vikt med flit.

Jag bjuder dig på en romantisk weekend i en europeisk huvudstad. Vart åker vi?

– Jag skulle bli så himla glad vart vi än åkte. Initiativet är fantastiskt. Vilnius eller Paris – det spelar ingen roll. Fast det är klart, om du tog mig till Srebrenica skulle jag inte hoppa av glädje, men det är ingen huvudstad, va?

Tror inte det. Du, om vi råkar i luven på varandra, vad kan jag förvänta mig då? Käftsmällar och kastat porslin?

– Nej. Det är inte ofta jag blir arg, men när det väl händer, så ska du hålla dig undan. Jag kommer att skrika och säga elaka saker, som jag kan ångra i efterhand. Som tur var blir jag inte riktigt förbannad mer än en gång per år, om du är snäll, förstås. Och det utgår jag ifrån att du är!

Vad hittar jag på ditt nattduksbord?

– Läppbalsam, jag kan inte somna med torra läppar, Ranitidin, en medicin mot magsyra, p-piller, om vi har kommit så långt och ett glas vatten. Vattnet är mycket viktigt!

Ska vi flytta ihop?

– Ja, det tycker jag. Kör vi så kör vi. Det behöver inte ta mer är två, högst tre, veckor. Vi tar den lägenhet som är störst och mysigast. Jag gillar inte att mesa.

När vi är ute och käkar middag på en finare restaurang, föreslår jag en snabbis på toan mellan förrätten och huvudrätten. Tackar du ja?

– Let’s go!

Vi är utomlands och på väg hem till hotellet går vi förbi ett ställe med skylten ”Strippklubb”. Går vi in och kollar läget?

– Ja, det måste vi göra. Jag har ju aldrig varit på en sån klubb och är förstås nyfiken, men du måste nog övertala mig en stund. Och dessvärre kommer vi inte att vara där speciellt länge, för jag blir generad och tycker dessutom att polacken som står i dörren är alldeles för obehaglig för att vi ska kunna stanna kvar. Sen gillar jag heller inte att dricka öl för 170 kronor flaskan.

Jag gillar inte dina kompisar – är det ett problem?

– Oj, då. Jag kan klara av att du inte gillar en av mina kompisar. Men alla! Då har vi ett stort problem. Eller du har ett stort problem, för det innebär att du inte gillar min stil överlag. Så jag skulle råda dig att söka upp en psykolog, för att ta reda på vad anledningen är. Förmodligen handlar det om svartsjuka.

Jag kommer hem efter en blöt vända på stan och somnar i sängen med kläderna på. Klär du av mig och borstar mina tänder?

– Helt klart. Eller, jag skippar nog tandborstningen.

Mina porrtidningar, som jag har haft i alla år, måste jag slänga dem när vi blir tillsammans?

– Definitivt! Om det nu skulle vara så att jag har blivit tillsammans med dig – trots att du har porrtidningar hemma hos dig. Det låter osannolikt.

Kommer du att ge dina kompisar intima detaljer om vårt sexliv?

– Under dejtingperioden är det möjligt att jag berättar en del för mina närmaste vänner. Så är det nämligen, till alla killars stora fasa. Men när jag inser att det här inte bara är en tre-nätters relation, utan ett riktigt förhållande, då blir jag tyst. För då utvecklas en helt annan lojalitet. Från din sida – och från min sida.

arkiv Anna Sahlin

Filip Hammar