Spektakulär show - men musiken svajar

Shakira pendlar mellan hårdrock och latinopop

EN FÄRGSTARK UNDERHÅLLARE Shakira bjuder på en ovanligt spektakulär scenshow med ett osedvanligt häftigt scenbygge.
Foto: JONAS BILBERG
EN FÄRGSTARK UNDERHÅLLARE Shakira bjuder på en ovanligt spektakulär scenshow med ett osedvanligt häftigt scenbygge.
NÖJE

Ska be att få rapportera ett gravt fall av personlighetsklyvning.

Nej, det är inte den spektakulära scenshowen jag kommer att minnas av Shakiras besök i Stockholm.

Det är det faktum att hon under en och samma konsert lyckas kasta sig mellan magdans, sydamerikansk schlager, hårdrock, mainstream-pop och reggae.

Och jag som trodde att en sån som Carola hade problem med den musikaliska hållningen.

Mer karisma än andra

Men i ljuset av detta halsbrytande sammelsurium av stilar och inriktningar framstår en genomsnittlig Carola-konsert som raka gatan.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.

Men man kan i alla fall konstatera att Shakira själv är en färgstark böna. Hon har mer karisma och mer liv i sig än alla konkurrenter på mainstream-scenen tillsammans. Och inte ens en eunuck kan förneka att den unga colombianskan är sexig - eller att hon vet att anspela på denna sexighet.

Att hennes små analyser av världsläget - som i princip går ut på att allt blir bra bara vi tar varandra i hand - inte direkt är knivskarpa kan väl kanske få passera.

Globen blir Las Vegas

Den osedvanligt spektakulära scenshowen förtjänar beröm den också. För några timmar är det faktiskt lite Vegas i Globen. Scenbygget hör till de häftigaste jag sett. Hade jag bara råd skulle jag själv skaffa ett likadant golv, med ljusplattor som ständigt skiftar i färg.

Men musiken... den är ett problem.

Den spretar åt så många olika vansinniga håll att det till slut gör ont i hjärnan.

Man ska inte behöva utsättas för AC/DC-covers och zingo-reggae under en och samma kväll.

Kvaliteten skiftar på samma sätt.

De modernt mallade radiohits med vilka Shakira slagit igenom, till exempel "Wherever, whenever", sitter i de flesta fall som de ska.

Förfärlig AC/DC-tolkning

Men några av de mer utpräglade latinonumren låter faktiskt som bortglömda spanska bidrag från sjuttiotalets eurovision-finaler.

Och versionerna av AC/DC:s "Back in black" respektive Aerosmiths "Dude looks like a lady" är riktigt, riktigt förfärliga.

Någon kanske kan hjälpa den här artisten att hitta en linje framöver.

Shakira

Per Bjurman