Från ghetto till Barbie

J.Lo är diamanter och perfekt makeup

1 av 2 | Foto: SONY
Jennifer Lopez
NÖJE

Jennifer Lopez är Marilyn Monroe-stylish. Hon är en Mariah, en Missy.

Hon är diamantringar och perfekt makeup. Och så har hon ju ? rumpan.

Det är verkligen inget fel på Jennifer Lopez men den här Barbie och Ben-grejen har gått lite överstyr. J.Lo ser ut som att hon är gjord av plast.

Det är nu inget fel på plast – det är ett utmärkt material på flera vis, speciellt vid olika typer av förvaring – men plast smälter om det blir för varmt och det är svårt att ta plast på verkligt stort allvar.

I Jennifers varma latinohjärta är hon förstås fortfarande Jenny from the block och det märks på alla märkeskläder, alla nagelskulptriser, alla frisörer, alla stylister, alla pojkvänner. Hon hade ingenting och nu vill hon ha allt. Hon vill ha stora diamantringar och vägrar visa sig ute om hon inte lagt en alldeles, alldeles perfekt makeup.

Till och med i ”Angel eyes” såg det ut som om de andra poliserna hade kunnat äta munkar från hennes gyldene och fullständigt porrengjorda hud.

Jenny är tjejen från ghettokvarteret. Hon klär inte ner sig när hon har pengar. Hon är ingen rik Avril Lavigne-brutta som blir slummigare ju tätare hon blir. Hon är en Mariah. Hon är en Missy. Hon är cool. Hon är ghetto fab på Marilyn Monroe-nivå.

Och så har hon förstås stjärten.

Jag sträckte rätt ordentligt på mig när hon gick ut ur rummet för att kolla in

s t j är t e n.

Grejen med stjärten är, till skillnad från vad ”Tre Drakar”- journalismfeminismen hoppades, inte bredden. Jennifer Lopez gjorde det inte ”inne”, ”trendigt” eller ”modernt” att ha en bred stjärt. I stället gav hon bootyn – latinostjärten, även okej att kalla negresstjärten för dem som inte är rasister – det stora genombrottet bland en vit publik. (Bootyn är alltså bred om man tittar från sidan, inte bakifrån. På 70-talet kunde den kallas ”putstjärten”.)

Trots denna signifikativt svarta stjärt kan man säga att Jennifer Lopez blivit aningen vit. Nästan lika vit som Michael Jackson fast utan operationer. Och detta sammanföll alldeles utmärkt med att hon blev ihop med den vitaste av vitingar: den väldigt välartade och stela Ben Affleck.

– Folk som tänker på oss ser honom med en viss typ av person och mig med en annan typ av person. Sedan är vi två tillsammans och de undrar hur det gick till, säger J.Lo.

– Men han är min partner och min bäste vän. Vi pratar om allt och stödjer varandra till slutet. Han är briljant, smart och kärleksfull. Jag respekterar honom. Och han lär mig saker.

Blablabla. Jennifer är världens schystaste tjej. Alla andra i filmen ”Maid in Manhattan” berättar att hon aldrig hängde med dem, hon gjorde sitt jobb, hon var proffsig, ingen har nåt ont att säga men inget speciellt gott heller.

Och intervjun genomför hon lika proffsigt. Hon pratar snabbt, babbligt, skrattar mycket och berättar att hon är precis som sin rollfigur i filmen – en enkel tjej som vill komma upp sig.

– Vi har exakt samma bakgrund. Jag kan också relatera till hårt arbete, att ha mål och komma från ett ställe där de säger att ”du kan inte göra det”.

– Min mamma växte upp på 50-talet, det var en annan tid. Vi har växt upp mer självständiga på 80- och 90-talen. Tillfällena finns där men mentaliteten från din bakgrund håller tillbaka dig.

– Det handlar om att inte vara rädd, att ta chansen och ösa på. Jag tror att folk kan göra det. Om du drömmer, ta chansen! Låt inga små röster i ditt huvud hålla tillbaka dig.

J.Lo är en helt vanlig streber som vill komma upp sig i världen och hon har visat att man kan göra det även om man är en fattig puertoricansk tjej från The Bronx och förhoppningsvis får hon en massa efterföljare med samma hudfärg från samma kvarter. Och som kanske inte gifter sig hela tiden.

Arkiv: Jennifer Lopez

Otrogen för 45 miljoner

Fredrik Virtanen