Ni är bara gubbiga, GES

NÖJE

SKELLEFTEÅ

Tillsammans har de inte mer att komma med än en gammal fotbollshit som i slutet av juni 2003 känns ungefär lika relevant som "Hej tomtegubbar".

Men en och en är de rätt okej.

GES räddar sig helt undan katastrofen med sånt som inte är GES. Vilket får betraktas som lätt ironiskt.

Det var ju för att deras solokarriärer gått i stå Orup, Niklas Strömstedt och Anders Glenmark tog det tveksamma beslutet att återförena GES. Men i princip är det bara herrarnas respektive solohits som fungerar under "Den andra sommaren".

Gubbiga sånger

Orup briljerar i stadstorgsklassikern "Regn hos mej", Strömstedt charmar med "Oslagbara" - och till extranumren kommer ett snyggt medley inkluderande sånt som "Förlorad igen" och "Hellre jagad av vargar".

De gemensamma GES-numren däremot...herregud. Jag erkänner att Glenmark - motor den här gången också - driver på bra i "Jag är en djävul på kärlek". Men i övrigt är sångerna som bäst bara gubbiga och som sämst direkt urusla. Hur de ens kan ta i "Utantill", en dynghög till sång, övergår mitt förstånd. Sen är det "När vi gräver guld i USA" då.

Jag ber att få upprepa mig:

Herregud.

Festpublik sjunger med

Den är så tätt förknippad med den där underbara fotbollssommaren att den inte kan ryckas ur det sammanhanget.

Den blir bara pajasartad utan den inramningen. Ja, folk sjunger med. Men det skulle glad stadsfestpublik göra till "Hej tomtegubbar" också.

Blir det ett mer classy låtval för det?

"Andra sommaren" är andra klassens underhållning.

GES

Per Bjurman