Lagwagon bjuder på rena partyt

NÖJE

1994 var de kaliforniska skatepunkarna så heta att trendkänsliga Bergslagsrocken beslutade sig för att flyga in dem till Fagersta enkom för en spelning på festivalen.

Men när Lagwagon nu gör comeback på svensk mark är det faktiskt hela fem år sedan de senast nötte en inhemsk scen, mycket beroende på att intresset för den sorts harmonistinna racerpop modell södra Kalifornien bandet levererat de senaste åren har varit ungefär lika gångbar i stugorna som Coca-cola med körsbärssmak.

Det vore dock en grym överdrift att säga att fansen glömt bort Santa Barbara-kvintetten. Trots allt annat än gynnsamma yttre förutsättningar lyckas gruppen skapa en stämning som mer minner om ett uppsluppet party på Venice beach än en spelning i ett högst halvcharmigt tält på en stadsfest.

Perfekt setlista

Setlistan är fingertoppskänsligt formad - med stommen snarare satt runt material från de tidiga fullträffarna "Trashed" och "Hoss" än de senare verken "Let"s talk about feelings" och årets "Blaze" - vilket gör att konserten aldrig på allvar tappar i tempo. Versionerna av "Stokin" the neighbors", "Violins", "Razor burn" och "Twenty-seven" är fruktansvärt effektiva i all sin enkelhet och det är en fröjd att höra att Joey Cape och grabbarna fortfarande kan göra "Brown eyed girl" med en sån kraft att den torde blåsa de kvarvarande hårstråna av upphovsmannen Van Morrisons huvud.

Det räcker långt, det.

Lagwagon

Mattias Kling