Första skrällen - matrosfiaskot

NÖJE

KARLSTAD

Såja.

Det gjorde ni tittare bra. De som skulle vinna vann. Men varifrån kom La Gaylia Frazier?

Och hur kunde Nina & Kim göra sånt fiasko?

Fick nöja sig med en ynka sjundeplats.
Foto: PETER KJELLERÅS
Fick nöja sig med en ynka sjundeplats.

Så sent som i torsdags hade jag fortfarande Friends-birdsen som vinnare.

De svängde friskt under de inledande övningarna i det så kallade bönhuset (ett exempel på Karlstadhumor... glöm inte att det är nära till Göteborg härifrån). Men fredagskvällens genrep var betydligt svajigare och jag började misstänka att de skulle få nöja sig med en kvalplats.

Sara Löfgren och Petra Nielsen var lite för bra för att någon med minsta problem skulle kunna hävda sig.

Men Nina & Kim lyckades alltså inte ens ta sig vidare till den andra, diaboliska röstningsomgången.

De var inte ens i närheten.

Deras uppskrivna och på många håll favorittippade försök att slå en bro mellan Harry Brandelius och Village People belönades med en ynka sjundeplats.

Det är en av de största skrällarna som inträffat sedan delfinalerna infördes.

Och jag förstår den inte riktigt.

Nog tusan var "En gång för alla" en bättre låt än Berghagen-pekoralet - och nog tusan svarade matroserna för ett festligare framträdande än La Gaylia Frazier.

Att hennes "It"s in the stars" kunde ta sig till andra omröstningen är den stora plumpen i mitt protokoll.

På vilket sätt menar ni att den icke-låten var bra?

Jag har hela tiden hävdat att "Som stormen" är Karlstad-tävlingens absolut starkaste schlager.

Och tammefan: När hon väl hamnade inför storpubliken började det... ja, jag vill inte påstå att Sara Löfgren började lysa. Men det mesta av det där sura och motvilliga som präglat hennes framträdanden i veckan försvann.

Det kommer mail om att "Tango! Tango!" är påfallande lik Chers "Dark lady".

Den sortens debatter kommer alltid, är alltid lika sega och leder alltid till axelryckningar in the end.

Och alldeles oavsett hur det är med den saken - jag kan inte erinra mig att jag hört Cher-numret - gjorde Petra Nielsen ett strålande framträdande.

Så ser det ut när en riktig artist uppträder. Alla medtävlare - alla! - såg ut som amatörer i jämförelse.

Och joker-greppet var ju lyckat.

Viktoria Tolstoy. Där har ni en annan riktig artist.

Peter Settman och Ola Lindholm slet bra med ett saggigt manus.

Men det gör ju inget om La Nilsson - numera också känd som Charlotte Perrelli - tillskansar sig lite mer flyt.

Eftersom jag lyckades tippa rätt är det, som vanligt såna gånger, rätt lugnt i mailboxen.

Men några syrligheter droppar in och i ett står det: Svenska folkets smak borde skjutas i gryningen. Lite kul.

Jag säger som Lundblad: Var är Allram?

Även om han försökte skulle Mats Ronander inte kunna låta bli att vara cool.

Karl "Kaj" Martindahl är en välförtjänt kval-sångare.

Ozzy hade varit nöjd i går.

Ja, ni såg väl Sara Löfgrens "segergest". Hon gjorde ju Evil eye - satanisttecknet "

Mot Göteborg - och vad som på pappret ser ut som ett betydligt starkare och mer svårtippat startfält.

Per Bjurman