Om vi vore ett par…

Med skådespelerskan Christine Meltzer

NÖJE
Foto: sara ringström

Var träffades vi?

- Det gör vi när vi minst anar det. På "Båtmässan" kanske. Du är lika ovetande som jag och har inte klätt upp dig utan är bara ren och fräsch helt enkelt.

Vem tog första steget?

- Du står och kollar in en båt och jag låtsas vara skitintresserad och ställer en massa frågor till dig. Vi bestämmer oss för att ta en fika och diskutera mera. Snart har du glömt bort vad vi började prata om. Nu snackar vi fotboll i stället. Något som vi båda har som intresse.

Vad har du för knep för att jag ska falla för dig?

- Jag är jättedålig på de där utstuderade sakerna. Det dröjer nog ett tag innan vi förstår att vi är intresserade av varann.

Hur går det till?

- Du inser att det är jag som gäller innan jag själv gör det. Jag måste känna att du menar allvar med det här. Annars blir jag lite rädd. Du är däremot orädd och ligger på och ringer. Du har en uttänkt plan och föreslår saker som vi ska hitta på framöver. Efter några veckor bjuder du med mig till Kolmården. Det visar sig att du tycker om djur vilket är ett plus. Efter den resan är jag garanterat kär.

Får jag följa med dig hem på kvällen?

- Självklart. Vi har setts ett tag nu och du har varit hemma hos mig och kollat på film bland annat. Eftersom du ordnade med dagsutflykten så är det min tur att bjuda igen. Därför tar jag med dig hem på ett glas vin. Eller rättare sagt: rätt många.

När vi sover ihop, kan jag ha min pyjamas på mig?

- Nej, fy. Absolut inte. Det skulle jag aldrig gå med på. Är du inte 95 ska du inte ha någon pyjamas.

Vad gör vi när vi vaknar tillsammans på morgonen?

- Vi är ganska möra efter allt vin, så vi sover länge. Säkert fram till två på eftermiddagen. Sen åker vi iväg och tvättar bilen eller nåt. Ingen maskintvätt utan vi löddrar loss för hand.

Har du något smeknamn på mig?

- Jag kan nog kalla dig för både det ena och det andra när jag är arg på dig. Men inget konstant som "lilla chokladbiten" eller nåt sånt där puttinuttigt. Jag visar min kärlek på annat sätt. Som att respektera dig, alltid.

När går vi ut med att vi är ett par?

- Mina kompisar har vetat att du var något extra sen den dag vi träffades. Det är ingen hemlighet. Till en början kanske jag säger till dem: Jag är intresserad men vi får se hur det blir. Men efter ett tag förstår de att det verkligen är vi två.

Jag kommer hem med två likadana jackor. Använder vi dem?

- Nej, det gör vi definitivt inte. Jag är ledsen men det är ett starkt minus.

Vi går på bio tillsammans. En komedi och jag skrattar bara när alla andra är tysta. Hur tar du det?

- Det är helt okej faktiskt. Jag gör också det. ALLTID. Folk brukar mest skratta för att det förväntas av dem, verkar det som. Det dröjer tre sekunder efter poängen innan de sätter igång. Då har jag hunnit börja långt tidigare.

Hur blir vi sambo?

- Vi har bott hos varandra från och till under en tid. Till sist inser vi att det blir lättast om vi flyttar ihop. Allt jag kräver är att jag får ha min kosamling kvar och mina "Carola"-planscher i garderoben.

Hur många kossor rör det sig om?

- Jag har faktiskt inte räknat men det är nog en hel del. Lampor, toastjärn. Ja, kort sagt allt som ser ut som en ko. Men du gillar dem. De är så fina.

(Yeah right)? Visst gör jag det älskling. Men har du några ovanor jag kan störa mig på?

- Att jag har tända ljus överallt och spelar mina Dolly Parton-skivor för högt. Sen är jag världens sämsta förlorare också. Slänger racket och svär när jag förlorar och kräver att vi spelar tills jag vinner.

Vad gör vi när vi grälar?

- Du får absolut inte höja rösten. Det är så himla otäckt och jag skulle inte klara av det. Men du får mer än gärna säga till mig. Att småbråka lite några minuter och bli sams igen. Det gillar jag.

Vad krävs för att vårt förhållande ska hålla?

- Jag brukar säga att det är som en Kär Lek där vårt liv präglas av glädje, humor och ömhet i massor.

ARKIV CHRISTINE MELTZER

Ola Söderlind ola.soderlind@aftonbladet.se