”Stötta Lena – rösta på de sämsta låtarna”

Per Bjurman om startfältet i semifinalen

NÖJE

ISTANBUL.

Egentligen borde ni ju rösta på Vitryssland, Israel och Portugal.

De är chanslösa mot Lena Philipsson.

Ukraina utgör däremot ett allvarligt hot.

Det nya semifinalupplägg som introduceras i kväll har, som ni förstår av det resonemanget, en inbyggd svaghet.

Tittarna i de redan finalklara länderna kan taktikrösta.

Det är inte omöjligt att exempelvis belgarna, som för en gångs skull skickat en riktigt vass sång till ESC, vill undvika konkurrens och premierar de riktigt svaga sångerna i kväll.

Det vill säga de från Vitryssland, Portugal, Israel, Litauen, Andorra och Kroatien.

Detsamma gäller oss svenskar.

Vår Lena får definitivt en lättare resa om hon slipper tampas med Ukrainas Ruslana, Greklands Sakis Rouvas och schweizaren Piero.

Därför är det kanske mest begåvat att rösta bort dem.

Om så sker – vilket förstås aldrig går att leda i bevis, men väl misstänka starkt – får man se till att enbart tittare från de länder som deltar i semifinalen kan rösta.

Samtidigt undrar jag om de som sitter framför tv-apparaterna i kväll verkligen är så förslagna.

Förmodligen röstar de, som vanligt, på de länder och låtar de tycker bäst om.

Exakt vilka det kan tänkas vara tänker jag inte låtsas att jag har en aning om. Jag vet i ärlighetens namn inte ett skvatt om hur människor i Albanien, Vitryssland och Makedonien resonerar kring schlager.

Men utifrån mitt enkla perspektiv är det följande tio länder som BORDE gå vidare i kväll:

Ukraina, Grekland, Serbien, Bosnien, Danmark, Finland, Cypern, Malta, Albanien och Schweiz.

Men ta det för vad det är.

Ett mycket osäkert tips.

Får jag in fem av dem är det bra.

Det skönaste med ABBA-videon vi fick se i går är att våra fyra största stjärnor undvek all sliskig sentimentalitet.

Det är ju det jag säger:

Benny Andersson är den coolaste vi har.

Alldeles oavsett vilka som går vidare tror jag att de som placerar sig bäst i semifinalen har mycket goda chanser också i den stora finalen.

De bittra stackars norrmännen försöker picka a fight och jag hoppas Lena Philipsson bara rycker på axlarna.

Det som brukar skilja oss och våra komplexfyllda grannar åt är att vi inte bryr oss så mycket om vad de tycker och säger, medan de blir vansinniga om vi har fräckheten att komma med synpunkter.

Raki är min själ inte att leka med.

Det låter väldigt tufft när Svante Stockselius på en presskonferens meddelar att han ska sända ”top quality prime time television”.

Undras vad Bengt, administrative redaktören, tycker om att jag åkt taxi för hundrafemtio miljoner.

När Killer Ass avbryter en vit månad gör han det med besked, om man säger så.

En stor, tjock, guldskimrande måne hänger över Bosporen.

Några vilda hundar stryker utefter gamla stadsmuren.

I buskagen på strandremsan längs motorvägen mellan hotellet och Abdi Ipecki-arenan rör sig mörka skuggor. Det myllrar av människor. Några står och hänger. Andra sitter på filtar och tittar på trafiken. Några tänder eldar och verkar grilla nåt, alldeles intill de bisarrt smala filerna.

Luften fylls av okända, dramatiska dofter.

Det är svårt att inte bli tagen av den mystiska, orientaliska natten.

Per Bjurman