”Nästa år gäller det att ta sig till Kiev”

Per Bjurman rapporterar från schlagerstaden Istanbul

NÖJE

ISTANBUL

Meddelande till Staffan Persson på resebyrån ARK: Du kan börja forska i hur fan man tar sig till Kiev.

Efter Ruslanas semifinal-uppvisning i Abdi Ipekci-hallen är jag övertygad om att det är mot Ukraina vi får flyga nästa vår.

Det är inget jag direkt jublar över.

Ni får ursäkta fördomen, men Kiev verkar inte direkt ... festligt.

Likafullt:

Med den showen, det temperamentet, den glöden, det svänget, den dramatiken och den medryckande melodin har den forna Sovjet-republiken en jättechans att gå hela vägen på lördag.

Det finns inget annat bidrag, vare sig från den här semifinalen eller bland de som redan var klara för lördagens baluns, som sticker ut lika mycket.

Inte ens det vi tävlar med...

Jag tycker fortfarande att Lena Philipsson är bäst i 2004 års Eurovision Song Contest, men vågar inte längre tro att hon gör ett tillräckligt starkt intryck på den europeiska tv-publiken.

Inte nu när Ruslana kvalificerat sig för slutfajten.

Så, Staffan, hur blir det? Åker man Aeroflot till Moskva och byter där? Eller finns det några från kontinenten som flyger på Kiev? Du vet att små plan framförda av obekanta bolag är uteslutna för min del...

Fick alltså in åtta av tio vinnare i semifinalen. Är nu precis så odrägligt mallig som det anstår en mästertippare.

Finland och Danmark förtjänade ett annat öde.

Slipper alltså simma över Bosporen, eftersom både Grekland och Ukraina programenligt gick vidare.

Men om det gått på tok hade jag sagt att jag menade Bosporen i Leksand, en legendarisk restaurang där min kompis Alle brukar äta Cannibale-pizza innan LIF:s hemmamatcher.

Den Bosporen vi har här är så skitig att man kan framkalla film i den.

Semifinalen har kommit för att stanna. Misstänker låga tittarssiffror under det här premiäråret, men vänta bara. Om några år har ryktet om detta lockande lilla förspel spridit sig.

Svante Stockselius vet vad han gör.

Om någon till äventyrs ringde mig i går eftermiddag och fick ett egendomligt svar vill jag bara upplysa om att min telefon var ute och åkte lite taxi på egen hand.

Ja, jag tappade fanskapet alltså.

Men efter ett par samtal från en guide jag nu är kär i kom taxichauffören oerhört oväntat tillbaka och lämnade över luren.

Den solskenshistorien tycker jag Göran Persson och hans kolleger i EU ska väga in nästa gång Turkiets medlemansökan tas upp.

Sån hederlighet förekommer bara i bra länder.

De svenska schlagerdelegationernas så kallade stadsturer är alltid lika patetiska.

Vi är en skock lallare som trampar runt bland några sevärdheter vi inte vet ett skvatt om och ingen berättar nåt och ingen frågar nåt och ingen bryr sig.

Men bilderna på våra artister anses bli fina.

Och nu har ju vi sett blå moskén i Istanbul.

Typ.

Läser, till min oförställda häpnad, i Spektra-Mickes Rough Guide - en mycket ansedd guide, bör kanske påpekas - att prostitution är helt laglig här i det muslimska Turkiet.

Tanken, står det, är att några få kvinnor - företrädesvis "importerade" från Rumänien och Ukraina - ska fungera som sköldar för "den manliga lusten" och följaktligen skydda det stora flertalet medsystrar.

Jaha.

Äta gris är en no-no. Men knulla rumänska luder, det går bra.

Världen är i sanning komplex.

Till sist:

Serbien!

Jag älskar den låten.

Per Bjurman