”Lena är inte vulgär – bara snyggt sexig”

Per Bjurman rapporterar direkt från schlagerstaden Istanbul

NÖJE

ISTANBUL

Nymoralismens riddare har förstås fel.

Lena Philipsson är inte vulgär.

Lena Philipsson är sexig - med stil.

Studera rumänskan som sjunger minuterna innan vår charmigaste stjärna i morgon och inse skillnaden.

Lena Philipsson repar inför finalen - och delar upp Istanbul i två läger.
Foto: PETER KJELLERÅS
Lena Philipsson repar inför finalen - och delar upp Istanbul i två läger.

Det har den senaste tiden varit ett förbannat tjatande om att 38-åringen från Vetlanda anspelar alldeles för mycket på sex.

Så sent som i förrgår var det till exempel en kommentatorslallare från asketernas Norge som jämförde henne med en bedagad strippa.

Och i mejlen haglar anklagelserna. Dels mot Lena, som anses bidra till objektifieringen av kvinnokroppen. Dels mot gubbsjukt dreglande Bjurre, som - heter det - ”recenserar med fel huvud”.

Dösnack.

Alltihop.

Man ska ha respekt för människors leda och upprördhet över den intensifierade sexismen i samhället.

Men om det Lena Philipsson gör på schlagerscenen ska ses som ett uttryck för den tidsandan vill jag påstå att upprördheten slagit över i puritansk nymoralism.

För det betyder i så fall att vi plötsligt satt ett likhetstecken mellan sexism och sex i sig; att all slags sexighet är ful, förkastlig och ond.

Den kristna Livets ord-högern applåderar, var så säker.

Jag hävdar bestämt att det finns en betydande skillnad mellan slemmig porrighet och sex - och den skillnaden illustreras alldeles utmärkt under slutklämmen av årets Eurovisiontävling.

Näst sist sjunger Sanda, ett slags rumänsk Big Brother-Linda. Hon anspelar på sex. Men hon har ingen humor, ingen charm, ingen stil. Hon står bara helt kallt och spekulativt och klämmer sig på tuttarna.

Sen kommer Lena. Också hon anspelar på sex. Men hon har lika mycket glimt i ögonen som solen har energi. Hon är rolig och fräck och cool. Till och med under holmgången med det omhuldade mikrofonstativet utstrålar hon lika humor i lika hög grad som något annat.

Studera. Haja. Eller ring Ulf Ekman och ansök om medlemskap.

Efter en vecka i damens närhet här i Främre Orienten kan jag för övrigt konstatera att det inte är något skådespel vi ser i tv-rutan.

Hon leker visserligen inte med mikrofonstativ när hon går i den myllrande basaren och shoppar, men hon rör sig med stil och klass där också. Som en Jackie Kennedy faktiskt; alltid snyggt klädd, ständigt med ett outgrundligt leende på läpparna och lagom diskret bakom de eleganta solbrillorna.

Samtidigt har småländskan påtaglig integritet. Det som sker - på såväl som utanför scenen - sker helt uppenbart på Lena Philipssons villkor. Och den som inte känner instinktiv respekt för tjejen måste helt enkelt sakna receptionsförmåga.

Så ursäkta mig - vulgär!?

Snarare motsatsen.

Vi har all anledning att känna oss stolta över vår representant i Istanbul.

”My very best friend ... what do you know about the carpet business?”

Man börjar tröttna på den frågan nu.

För ordningens skull kan jag meddela att jag tycker att även Greklands manlige sångare, Sakis Rouvas, har tung sex appeal.

Det bästa som hände i semifinalen var ju ändå att Schweiz nollade med sitt infantila försök att kopiera Estlands skitlåt från 2001.

Håller lite på hemmanationen också, om inte annat så för att medlemmarna i Athena är polare med legendariska Ülkü från Södermalm.

Killer Ass, som utan att meddela en själ gick och fyllde år häromdagen, anser att Ruslana från Ukraina är ”ett vilddjur”. Apropå sexighet alltså.

Det är som Orup konstaterar: Länder där man får röka precis var man vill är sympatiska länder.

Per Bjurman