Om vi vore ett par…

Med A-Teens Marie Serneholt

NÖJE
Foto: MAGNUS SANDBERG

Var träffades vi?

- Vi träffades ute - genom gemensamma vänner.

Du minns väl att jag låtsades att jag inte visste vem du var? Är det så man får dig på kroken?

- Absoolut inte. Jag gillar inte när folk låtsas och sen säger "just det, du är ju hon". Men jag förstod snabbt att du inte riktigt kunde hantera situationen. Det blev i stället lite charmigt. Jag kunde helt enkelt inte motstå dig.

Hur snabbt blev du kär?

- Vi dejtade ganska länge. Det tog väl några månader.

Går du ut i pressen med att vi är ihop?

- Nä, inte en chans. Det blir inga vimmelbilder och såna saker. Det vi har är mellan oss. Vår egen grej.

Håller vi i hand ute på stan?

- Ja, gärna.

Hånglar vi offentligt?

- Kanske. Jag gillar egentligen inte själv när folk grovhånglar framför mig. Då passar det bättre att kramas och så. Men man vet aldrig.

När får jag träffa dina föräldrar?

- Oj. Det tar några månader. Jag måste känna dig ordentligt först.

Hur gör jag för att imponera på farsgubben?

- Det är nog ingen mening att ens försöka. Min pappa är nog ganska svår att imponera på. Var dig själv och visa att du tar väl hand om mig.

Du är ute på turné ganska ofta. Behöver jag vara orolig för att du ska vara otrogen?

- Absolut inte.

Men, hey, jag tycker att du verkar ha ett lite väl gott öga till den där blonde killen i A-Teens?

- Jag och Dhani? Haha, absolut inte. Vi har varit nära kompisar i nio år. Vi är som syskon.

Hur håller vi liv i kärlekslivet när du är borta?

- Telefonkontakt, förstås. Sedan vill jag gärna att du följer med mig på turné. Och när vi väl ses får vi se till att göra mysiga saker.

Vad vill du ha i födelsedagspresent?

- Först och främst vill jag att du kommer ihåg den?

?jag lovar inget?

- Men det behöver inte vara något dyrt. Bara det är personligt. Du kan till exempel baka en tårta.

Och om jag överraskar dig i polisuniform?

- Först skulle jag nog skratta en stund. Sen får vi se vad som händer. Du går nog inte säker hela kvällen, haha.

Vad gör dig riktigt förbannad?

- Oärlighet. Det är det värsta jag vet. Då är det bättre vara ärlig - även om det kan svida ibland.

Tål du kritik?

- Jag kommer säkert att bli arg och ha taggarna utåt. Men jag tar till mig av det du säger.

Om jag säger att A-Teens suger?

- Det är okej.

Eller att ni gör musik för snoriga dagisungar i total avsaknad av god smak?

- Då tycker jag nog mest att du är omogen. Jag brukar ju inte ifrågasätta ditt yrke. Eller hur?

Deal. Gifter vi oss?

- Herregud? Ja, men då måste vi vänta några år. Jag är för ung för att gifta mig.

Hur många barn får vi?

- Två. En pojke och en flicka.

Jag vill att vi flyttar till Majorna i Göteborg och uppfostrar våra barn till tvättäkta arbetarungar som pratar bred göteborgska. Är det okej med dig?

- Det får vi nog diskutera?

Vad krävs för att du ska ta ut skilsmässa?

- Otrohet, först och främst. Det går bara bort.

Jo, Marie, det är en sak jag måste berätta för dig. I förra veckan träffade jag en gammal flamma och det ena ledde till det andra och?

- Är det sant?

Sant är väl att ta i. Men, jo? Förlåter du mig?

- Vad tror du? Vad skulle du tycka om jag tumlade runt i sänghalmen med mitt ex? Det blir nog skilsmässa ändå.

Vilket tragiskt slut.

- Verkligen.

Arkiv Marie Serneholt

Ronnie Sandahl