Synd att det bara är roligt

NÖJE
snacka om drag Jonas Gardell dyker upp som frikyrkotant för att värma upp publiken på nya showen "Väckelsemöte".
Foto: ANDERS DEROS?+?+?+
snacka om drag Jonas Gardell dyker upp som frikyrkotant för att värma upp publiken på nya showen "Väckelsemöte".

Det måste vara härligt att vara Jonas Gardell. Vilken annan svensk artist har publiken så i sina händer som denne man? Vem, förutom han, får ett helt konserthus att klämma i till en rockig version av "Imse, vimse, spindel"? Nej, just det - ingen.

Det har gått tre år sedan Jonas Gardell stod på scen sist i showen "Livet". Han återvänder nu som pappa och lekledare och behöver bara ställa sig på scen för att publiken ska brista ut i gapskratt.

Saknar svärta

Som vanligt är han privat. Det blir bögskämt, vitsar om Mark och om hur Gardell går till spermalaboratoriet för att testa dugligheten på sina lata spermier. Allt vävs in i en kokong av gemenskap med allsång på agendan.

Det är lekis för vuxna.

Visst är det roligt, visst är han charmig, men jag saknar ett penseldrag av svärta för att få balans i föreställningen. Det är underligt faktiskt att Jonas Gardell inte gör något mer av allt han har för sina fötter. Publiken älskar honom besinningslöst och han dem.

Det skulle bli så mycket mer intressant om han vågade använda den tilliten med att säga något viktigt emellanåt.

Det vet vi ju att han kan.

"Väckelsemöte" är en hyllning till människan och livet. Synd bara att det blev så ytligt.

Väckelsemöte

Karin Lindstedt