Här ryker allt hopp

Jan-Olov Andersson kom till matchen med en systemkasse i handen, fast han sa att det var vatten i.

FC Z–Nöjesliv 2–2.

Vår nöjesredaktion går inte på vatten.

Efter sju minuter tvåfotsdribblar FC Z:s virvelvind Robin Wiksander förbi Jonna ”AIK” Sima och kommer fri ur högerläge.

Hastigheten sänks till slo-mo.

Synthsolo.

Stråkar.

Bollen färdas genom en krökt rymd mot målets högra kryss. Fåglar och fyllon kring Kanalplan tappar näbbar och hakor i samma saliga solsken.

Virtanen.

Nä, fråga mig inte hur Fredrik Virtanen, iklädd nyinköpta träningsbyxor och rena målvaktshandskar, kom in mitt i allt det där. Fråga inte honom heller. Men där var han, eller hans ena hand, och räddade ett skott som var bortom räddning.

Vi fryser bilden där.

Av barmhärtighetsskäl.

Den titaniska krocken mellan FC Z och Aftonbladets nöjesredaktion var för fotbollen vad ett möte mellan Titanic och regalskeppet Vasa skulle vara för Sjöfartsverket.

Sämre har jag aldrig sett, och då har jag ändå Elfsborgs senaste match på dvd. Ett tag där i andra halvlek – de var 20 minuter långa – önskade jag faktiskt att någon skulle skjuta mig. Men sedan ramlade Ronniedinho Sandahl och tappade brallorna mitt på planen, då kändes allt bättre igen.

Så. I det taktiska och tekniska mörkret sken undantagen som små gudasända tomtebloss.

Låt oss prata om dem i stället.

FC Z verkade som en enhet, och tog över matchen när Farhad Rouhani (ettrig som båda tvillingarna Filippini) flyttade ner på mittfältet. Han var underbar, liksom backlinjens juvelsmycke Joachim Almqvist.

Han är släkt med Carl Jonas Love Almqvist, det är därför jag kallar honom juvelsmycke.

I BK Nöjesliv glänste Ronniedinho Sandahl, med ett 1-0-mål som påminde om Paul Gascoignes mot Skottland i EM 1996. Klas Lindberg visade en del spelsinne, och Fredrik Virtanen rökte snyggt.

Det var väl det.

– Aftonbladet var inget vidare, sa Glenn Hysén, stolt som en nybliven far över hjältarna FCZ:s första poäng.

Under tiden tog allt vad stolthet heter omvägar kring Globen-området och Aftonbladets redaktion.

Virtanen frös fast i den Status Quo-koreografi (bredbent, vaggande) som lät honom släppa in en frispark från 40 meter, och Klas Lindberg drog stillsamt av sig sin svarta lagkaptensbindel.

Den såg ut som ett sorgband.

Till sist – en hälsning till Nöjesliv från Sigmund Freuds dotterson Clement:

”Du lever inte längre om du slutar röka, dricka och älska. Det bara känns så.”

Till allra sist – Är Sportbladet bättre på nöjen än vad Nöjesliv är på fotboll?

You fucking bet.