Strulputtar säljer - om de är män

1 av 2 | Foto: PER-OLOF SÄNNÅS
Filmelitens kelgris - trots vild livsstil.
NÖJE

All publicitet är bra publicitet.

I alla fall om man är man.

Det är utnämningen av Persbrandt till Sveriges hetaste skådis 2006 beviset på.

Trots livet i sus och dus fortsätter han att vara filmproducenternas kelgris.

Visst, det är schyst att arbetsgivarna bortser från fadäserna i privatlivet. Fast året som gick påverkade faktiskt privatlivet stjärnans arbete. Facit: en uppskjuten "Beck"-inspelning och åtskilliga inställda teaterföreställningar.

Men den vilda livsstilen stärker bara myten Mikael Persbrandt och hans redan heta varumärke. Ett intressant fenomen, men knappast överraskande.

Machoman, kvinnotjusare, strulputte. Det säljer.

Eller som fjolårets hetaste skådis, Frida Hallgren, uttryckte det:

-Kvinnorna kommer och går, Micke Nyqvist består.

En Nyqvist eller en Persbrandt och saken är biff, pengarna till filmproduktionen i hamn.

Kvinnorna får finna sig i att vara utbytbara. Efter tre filmer är ansiktet utslitet, finansiärerna blasé, publiken mätt. Så verkar branschen resonera.

Men en Persbrandt är alltid en Persbrandt.

Jag ifrågasätter inte Persbrandts skådespelartalang. Han är magisk, en av våra stora. Men Pernilla August, Lena Endre och Marie Richardson då?

Bästa receptet att få återkommande huvudroller på film är att gifta sig med en regissör à la Helena Bergström.

Precis som Frida Hallgren förutspådde börjar intresset för henne sakta att svalna. Kanske en krog-runda, lite hångel och en fyllekörning skulle stärka hennes filmiska varumärke till nästa år?

Nej, knappast. Ett könsbyte är nog bästa tricket.

Karin Lindstedt