Tack för käftsmällen, alla ni som röstat

NÖJE

Rösterna är räknade.

Resultatet är lätt att sammanfatta.

Läsarna gav mig en käftsmäll.

Har du läst Knasen?

I den tecknade serien av Mort Walker brukar machobefälet Sergeant "Schassen" Snorkel spöa upp menige Knasen ordentligt.

Han stampar bokstavligt talat ner stackars Knasen i marken.

Aftonbladets läsare har utsatt min musiksmak och mina tips för ungefär samma behandling.

Ingen av mina favoriter vann en gyllene björn. Åtminstone i den kategori jag ville.

Jag surar inte, tvärtom. Jag tackar och tar emot. Det är ni som bestämmer. Den älskvärda poängen med Rockbjörnen är att ni läsare förvandlar proffstyckarna till stumma bifigurer.

Det är också värt att notera att de etablerade stjärnorna inte lyckades övertyga juryn i år. Endast två vinnare - Madonna och Kent - har ett gäng Rockbjörnar sen tidigare. Resten är i sammanhanget nykomlingar och debutanter.

Så medan min misshandlade smak spottar tänder, lägger ispåsar över svullnaderna och försöker räta ut demolerade armar och ben kan jag bara konstatera följande:

Att Alexander Bards smarta och hitspäckade popprojekt Bodies Without Organs sensationellt nog blev årets grupp och inte gothinstallationen Kent.

Att överraskningen Laleh erövrade priset för årets kvinnliga artist - ett pris som jag trodde att Robyn bokade redan i somras. Att fenomenet Darin snuvade Håkan Hellström och Moneybrother, och så vidare.

Och att det är väldigt glädjande att Timbuktu vann klassen årets bästa låt. Där är vi i princip överens.

Men James Blunt?

En före detta soldat och ättling till dansken Harald Blåtand - jo, det är faktiskt sant - som sjunger äckligt söta ballader med den, från skivbolagets sida, uttalade ambitionen att förföra desperata hemmafruar?

I mina öron är han en medelmåtta.

Andra tycker att han är värd två rockbjörnar.

Jag behöver en drink.

Markus Larsson