Fyra stjärnor minns 2002

...minnen från 2002:

Sissela: Är det här en nyårsintervju? Det har jag helt missuppfattat.

Lena: Vad trodde du att det var för en intervju?

Sissela: Jag trodde bara att det var "Hej!" och "Va kul!" och "Jag ska få träffa härliga människor". Nu måste jag tänka efter lite"

Micke: Min pappa har dött. Det har präglat mitt år. Man har tänkt på döden, saknaden. Plötsligt har jag hamnat i ytterfilen. Jag inser att jag ringt till pappa om saker jag inte ens tänkt på. Nu är det jag som ska gå till banken och göra såna där pappagrejer. Jag kan ju inte ringa dig, Sissela.

Sissela: Nej, det kan du inte.

Micke: Jag har pratat mycket med mina barn om det som hänt. Var han är nånstans och så. Det var en ny grej. Ja, och så morsan som blev ensam.

Alexander: Min hund har dött i år. Nelson. Han blev 12 år. Dog av ålder. Han hade varit med mig sen jag var typ 13, en rätt lång resa.

Sissela: Det står här i min almanacka att jag var i Kalmar den 12 november. Och så står det "bilen", om det möjligen var nåt fel på den"

Sissela: Nej, jag kommer inte på nåt speciellt som hänt, men året är ju inte slut än.

Micke: Jag har gått rakt in i magen på Rod Stewart.

Sissela: Men han är ju jätteliten, hur kunde du gå in i magen på honom?

Micke: Det är ett uttryckssätt, nåt man säger.

Sissela: Är det?

Micke: Det var i Italien. Jag var där och spelade in en film och plötsligt stod han där, den lilla skotten med sin löjliga frisyr. Hade aldrig träffat en sån stjärna förut, jag menar, en sån som man haft skivor med sen man var liten. Vi var där och gjorde en film - "Detaljer" - i en jätteliten stad som heter Lucca. Lars Norén har skrivit manus.

Sissela: Där har jag varit! Det är så vackert, vi hyrde ett hus i bergen ovanför Lucca.

Micke: Det var musikfestival när jag var där. Jag såg Oasis och Bowie.

Sissela: Jag vet inte om det har med det här att göra, men jag är syssling till Cat Stevens.

Alexander: Är du? Han är en av mina favoriter. Han är väl halvsvensk?

Sissela: Mamman är svensk, hon är min mammas kusin, det är därför jag och Cat är sysslingar.

Alexander: Har du träffat honom?

Sissela: Ja, fast då var jag liten. Han var och hälsade på oss i Partille. Då var han ännu inte Cat Stevens (Cat Stevens dopnamn är Steven Demetre Georgiou, red:s anm). Han hälsade på oss med sin familj, hans syrra Anita var med. Är det inte skönt?

Micke: Han var ju hur stor som helst.

Sissela: Ja, men sen la han av, konverterade till islam och bytte namn till Yusef Islam och i dag driver han en muslimsk skola nära London. Ha vill inte ha nån publicitet. Men mina släktingar har varit och hälsat på och det ska jag också göra.

Lena: Jag har jobbat ganska mycket, dels med min egen show, dels med "Rhapsody" och nu ska jag ta showen på turné. Jag har skilt mig också.

Micke: Har du skilt dig i år?

Lena: Ja, jo, processen började kanske lite innan dess" Det finns tusen saker att säga om det, men jag vet inte hur mycket jag vill säga, klart det förändrar väldigt mycket, det är en helt annan typ av liv jag lever nu.

...kulturella upplevelser 2002:

Lena: Alexander, jag såg er uppsättning av "Vem är rädd för Virginia Woolf" på Södra teatern här i Stockholm och den tyckte jag var jättebra.

Sissela: Det tyckte jag också.

Micke: Jag tyckte den var så där, hehehe.

Alexander: "Vem är rädd för Virginia Woolf" har präglat mitt liv jättemycket i år. Hade i princip aldrig stått på scen tidigare. Okej, när jag var över i New York och pluggade lite spelade jag i en pjäs på en jätteliten teater, men här hemma hade jag inte stått på scen sen Vår Teater. Så det har varit en resa, vi har hållit på sen april med repetitioner, 53 föreställningar, och vi fortsätter efter nyår. Närmare än så kommer jag inte ett liv som rockstjärna. Teater, till skillnad mot film, innebär ju direktkontakt med publiken.

Sissela: "Lilja 4-ever" är årets film. Fruktansvärt bra. Omtumlande. Och det förskräckliga filmen beskriver" inget av det skulle finnas om det inte fanns män som köpte sex. Jag menar, brott begås, människosmugglingen är en realitet, men inget av det skulle finnas om inte män köpte sex. Det är den vetskapen man går ut med. Jag kom ut från filmen och såg världen med nya ögon.

Alexander: Moodysson hade två jättesuccéer i ryggen och kunde göra vad han ville. Han hade kunnat tjäna enorma pengar på en romantisk komedi. I stället gör han en film på ryska, han utnyttjade sin frihet och status till att säga nåt i stället för att bara se dollartecken, det är stort.

Sissela: Samtidigt pågår en diskussion inom EU om att legalisera prostitutionen. Motbjudande. Moodyssons film drar alla konsekvenser av det synsättet.

Alexander: "Pianisten" är en jävligt bra film från i år. Isabelle Huppert har huvudrollen. Ofta blir man inspirerad av att se en bra skådis, men ibland blir det bara för mycket, när nån är så jävla bra att man nästan blir avskräckt och känner att man aldrig kommer att klara av nåt liknande, och hon var så bra.

Sissela: "Club zebra" av Ulf Lundell är årets skiva. Han är en tröst i livet. Jag har levt mitt liv med Lundell och är så glad att jag får fortsätta att göra det.

Micke: Jag har läst "Mannen utan öde" av Nobelpristagaren Imre Kertész. Jävligt bra.

Sissela: Jag vill rekommendera boken "Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan" av Dai Sijie. En förtjusande bok skriven på ett ljuvligt språk om hur studenterna hade det under den kinesiska kulturrevolutionen. På en gång intressant, förfärlig, ruskig, rolig och elegant. Nu hörde jag att den ska bli film.

Micke: Jag tycker att "Dreamland" med Robert Plant är årets skiva. Han var i Stockholm den 8 november men jag hade föreställning då och fyllde dessutom år så det sket sig, han spelade "Moby Dick" på slutet, hade gjort vad som helst för att se det.

...om egna succéer:

Alexander: "Hundtricket" och "Grabben i graven bredvid" spelades in samtidigt i Luleå. Jag och Micke bodde på samma hotell.

Micke: Det vore förmätet att säga att jag hade väntat mig en succé. Men det var en enormt bra stämning mellan kameran och regin under inspelningen och efter ett tag började man höra saker, folk hade sett en del klipp och så och sa att det såg bra ut. Man kan ha en förkänsla"

Lena: Det är jättesvårt att på förhand veta vad som funkar och inte. Jag var inte så nervös inför premiären av min show, men jag blev skärrad i efterhand, den bygger så mycket på självironi, att jag driver med mig själv: Lena och symaskinen, Lena och dialekten" Tänk om det gått dåligt, att man gör en show som kretsar kring en själv och så sitter folk bara och gäspar.

Sissela: Jag har sett Lenas show och den var jättebra. Den var väldigt mycket Lena och väldigt rolig.

Micke: Du var jävligt bra i "Hundtricket", Alexander. Vilken jobbig snubbe du spelade. Det var roligt att se. Du bjussade på dig själv.

Alexander: Jag var rädd att publiken skulle tycka att han var för mycket, men hoppades att de skulle se att han hade en känslig sida också. En sån karaktär" Det kan lätt bli att man asgarvar åt honom första kvarten och sen orkar man inte mer. Det var en viktig roll för mig, lite annorlunda, annars har jag ju mest spelat den blyga, snälla, missförstådda killen och det är egentligen den tråkigaste karaktären.

...om trash-tv - floden

av dokusåpor:

Micke: "Farmen" är så vidrigt dåligt. Enormt dålig underhållning. Folk bara sitter och gnäller. Fattar det inte. Vad står det för? Jag mår dåligt av det. Och Anna Nicole"

Lena: Är det inte bara tragiskt att se?

Micke: Hon verkar förståndshandikappad och påtänd.

Alexander: Ja, påtänd, och så går hon omkring och snackar snoppar och inreder sitt sovrum i rosa siden. De som gör såna här program måste hela tiden ha mer och mer förnedring, så folk säger på jobbet: Såg du Anna Nicole? I början räckte "Robinson""

Lena: Ja, det var ju en superchock när det kom. Mobbnings-tv. Jag kände själv så då: Fy, vad vidrigt.

Alexander: Nu är det söndagsskolan.

Sissela: Robinson känns som kvalitet i dag. Det är den enda dokusåpa jag kan titta på. Den här utvecklingen med dokusåpor innebär att jobb försvinner för oss skådespelare.

Lena: Det är samma sak i mitt jobb. Det finns inte många program kvar att sjunga i.

Micke: Jag tror att möjligheterna att hitta olika sammansättningar kommer att mattas. Hörde om en dokusåpa som blev stoppad, de skulle filma nån som satt dödsdömd. Vad ska man fråga honom: Jaha, och hur känns det nu då?

Sissela: Ja, verkligen: "Så där. Det känns så där. Jag är lite förkyld, men det kanske går över, nä, det gör det nog inte, det hinner nog inte gå över innan jag blir avrättad""

Alexander: USA ligger som vanligt två år före. De har nån dokusåpa med 20 fula människor, vinnaren får en plastikoperation. Det finns också nån med 20 feta människor, den som går ner mest vinner. Ja, och ta "Bachelor", 20 tjejer som slåss om en ungkarl de inte ens känner.

Micke: Det här helt sjukt.

Alexander: Nivån höjs hela tiden och därför följer tittarna med. Undrar hur långt det ska gå innan folk säger: Det här är för mycket.

...om 2003

Sissela: Jag är polis i Josef Fares nya film "Kopps" som har premiär i februari. Sen ska jag medverka i en nyskriven pjäs av Margareta Garpe som heter "Limbo". Den handlar om kvinnor på ett behandlingshem. Jag spelar psykoterapeut.

Lena: Jag ska ta min krogshow på turné runt landet, det blir 16 föreställningar med premiär i Malmö den 20 februari.

Micke: Jag börjar repa "Antigone" på Dramaten i januari. Sen kommer Norén-filmen jag jobbat med jättelänge. Vi har hittills kallat den "Detaljer" men jag tror att det blir "Lost and found" på bio. Rebecka Hemse, Pernilla August och Jonas Karlsson har de andra rollerna. Ulf Malmros är en kompis till mig, jag är med i hans film "Smala Sussie" och spelar en väldigt aggressiv och vild människa.

Alexander: Det enda som är klart är att jag ska fortsätta med "Vem är rädd för Virginia Woolf?" på Södra teatern.