Jag kan inte förstå Rafael Edholm

”Det är som om han hade en ordtombola från vilken han drog ord på chans”

NÖJE
Det krävs ”Fädbojäntan” på dvd för att Rafael Edholm ska bli begriplig.
Foto: ULF HÖJER
Det krävs ”Fädbojäntan” på dvd för att Rafael Edholm ska bli begriplig.

Jag har lunchmöte med den underbara excentrikern Rafael Edholm på en krog i Stockholm och det är en mycket udda upplevelse. Kanske det konstigaste jag varit med om i hela mitt liv, faktiskt.

Jag förstår nämligen inte vad Rafael Edholm säger. Det är en svindlande upplevelse. Förvirrande och kittlande.

Alltså: Jag hör att han pratar och jag uppfattar alla orden, men jag förstår inte vad han säger. Det är ordkombinationerna det är vajsing på. Han säger till exempel: “Man måste tänja balansen ... mellan fritt och svart.” Och jag nickar och ler, men begriper absolut ingenting. Det är som om han hade en ordtombola från vilken han drog ord på chans och lade dem efter varandra.

Det är ett ljuvligt nonsens jag är åskådare till. Och det varvas hela tiden med ljudeffekter. Han gör plötsligt en rörelse med handen, som vore han tennisspelare i färd med att slå en forehand, och så säger han: “SWOSH!” Och så skrattar han och fortsätter med en omöjlig ordkombination.

Mot kaffet är jag fortfarande lika fascinerad av alltsammans, men utmattad.

Det tar på krafterna att inte förstå. Och då händer det förlösande - han levererar en fullständig och begriplig mening. Han lutar sig fram med ett stort, vackert leende och säger: “ Alex ... Jag vill sätta upp “Fäbodjäntan” ... som musikal.”

Och jag stirrar på honom. Rafael nickar och ler. Servitören kommer in med påtår och vi sitter tysta. Hans vita tänder gnistrar i solen. “Jag tror på det här, Alex. Jag TROR på det.” Och så flyger han upp ur stolen och knäpper på sig sin hjälm. “Jag åker och hämtar den, så kollar vi på den tillsammans”, säger han. Och så är han försvunnen.

En timme senare sitter vi i en soffa med datorn i knäet och tittar på dvd-utgåvan av “Fäbodjäntan”. Det är mistlurar och falukorvar och människor som knullar så fort de hittar en ledig yta. Och vi skrattar och pekar och plötsligt förstår jag vad han säger. Det finns mening i meningarna. Fast nu är sammanhanget i stället obegripligt.

Alex Schulman