TV 4 har en rå människosyn

NÖJE

Ni såg själva bilderna.

En gråthulkande Durna kramades om av en milt medkännande och beklagande jury.

En jury som i några tv-synkar alla bedyrar

vilket hemskt tungt beslut det var att fatta.

Hur jobbig den här situationen faktiskt var.

Det är för det första ett hyckleri av fullständigt sanslösa mått.

Nöjesbladets Martin Söderström.
Foto: MAGNUS SANDBERG.
Nöjesbladets Martin Söderström.

I över ett dygn hade juryn vetat om vad som komma skulle, men låtsades ändå att de behövde ”sova på saken”. Fundera. Överväga. Att det var ett beslut de verkligen brottats med, när de i realiteten förseglat hennes öde på de få sekunder det tog för Laila Bagge att yttra ”hon får vara kvar så knäcker vi henne i morgon”.

Som ni kan se i den här artikeln är Bagges förklaring att det var någon annans fel. Det var enligt henne någon, oklart vem, i hennes öra som sa saker hon bara upprepat.

En på pappret sanslöst vag och patetisk förklaring. Men okej. Låt oss ponera att det stämmer. Låt oss anta att Laila Bagge talar sanning och inte bara skyller ifrån sig i blind panik.

Gör det saken bättre? Nej. Inte på en endaste punkt. Tvärtom visar det att TV4 har en hänsynslös, känslokall och totalt empatibefriad människosyn som, ifall det Laila Bagge säger stämmer, i sådana fall genomsyrar hela programproduktionen. En cynisk och rå människosyn som löper från sändningsbuss till jury till producent.

Den enda egentliga skillnaden är att den här gången kom det ut. Och hur man än vänder och vrider på det så landar vi ändå i att en grupp vuxna människor i ”Idol”-produktionen helt beräknande bestämt sig för att krossa en sextonårig tjej.

Eller ”knäcka”, för att använda Laila Bagges – eller vem det nu var – ord.

Det är så ojämförligt beräknande och iskallt i all sin elaka cynism att blodet fryser i ådrorna. Vilken sorts ljus man än riktar mot det här är det där vi landar. Att juryn och programproduktionen hållit Durna kvar på falska premisser, enbart för att kunna sticka kniven i henne senare. Eller, som de uttrycker saken, ”göra tv”.

Och hey, det blev ju bra tv, eller hur? Ni fick era starka bilder när ljuset i Durnas blick slutligen släcktes och ersattes av en ström av besviket förnedrade tårar.

Så, grattis, TV4.

Grattis, Laila Bagge och Andreas Carlsson.

Ni fick ert tv-ögonblick.

Ni lyckades med att knäcka en sextonåring och trampa ned hennes drömmar i asfalten.

Känns det bra så?