”Jag har levt ett dubbelliv”

Bråding i exklusiv intervju från fängelset

NÖJE

Sanna Bråding, 28, sitter i fängelse – men känner sig friare än på länge.

För Nöjesbladets Jon Forsling berättar hon om vägen tillbaka efter knarkdomen och varför mötet med Anna Skipper i TV 3 hjälpte henne att komma på fötter.

– Jag känner att folk inte är lika rädda för mig längre. De stängda dörrarna har börjat öppnas, säger hon.

Rösten är lika hes som vanligt, men Sanna Bråding, 28, låter dämpad.

Sedan den 16 januari är hennes hem en cell på sju kvadratmeter på Färingsöantalten utanför Stockholm. Det är därifrån hon ringer till Nöjesbladet för att prata om sin medverkan i TV 3:s ”Du är vad du äter”, men andra frågor känns mer angelägna att börja med.

Hur mår hon? Och vad gör hon där? Varför sitter en talangfull och hyllad kvinna i fängelse för narkotikabrott?

Nytänd stjärna

Om man letar efter svar får man gå tillbaka ända till 1994.

Då var Sanna Bråding 14 år och en nytänd stjärna på den svenska tv- och filmscenen. Hon var också en djupt osäker tonåring som led av ångestattacker.

– Det är ingen särskild händelse i mitt liv som har gjort att det blev så här. Min personlighetstyp är att jag ställer höga krav på mig själv. Jag började svälta mig själv i skolan, samtidigt som jag pluggade stenhårt och presterade jättebra. Sen har det eskalerat, börjar hon försiktigt.

Gå med i Plus för att läsa Nöjesbladets exklusiva intervju med Sanna Bråding om hennes väg tillbaka.

FAKTA

Sanna om ...

... hur hon fick frågan om att vara med i ”Du är vad du äter”:

– Jag satt på t-banan med (artisten) Sara Löfgren. Hon berättade att hon skulle vara med i ”Du är vad du äter”, och jag sa på skämt ”hälsa dem att jag också behöver bli fit”. Sen ringde de upp två veckor senare, och jag sa ”nej, nej, jag är inte intresserad”. Men sen tänkte jag efter.

... att fortsätta leva hälsosamt efter programmet:

– Jag har hållit det bra. Har inte rökt en enda cigarett. Jag har druckit alkohol några gånger, men inte alls i samma utsträckning som tidigare. Det är svårt med träningen när jag sitter inne, man blir förslappad. Jag är ju van att röra på mig. Men det är ju en del av straffet. Vi har en liten promenadrunda, men den är inte så lång kan jag säga.

... att avtjäna sitt straff:

– Det känns skönt att sätta punkt för allt som har hänt. Jag känner att jag fick mitt straff förra året, hur jag blev behandlad av omgivningen och att jag blev tvungen att möta mina känslor.

... rädslan att halka tillbaka i de gamla vanorna när hon kommer ut:

– Det är klart att man ibland kan romantisera tiden när jag stängde av alla känslor. För det är lättare att leva så. Visst finns det stunder jag tänker “hur fan ska jag klara av det här”, men det finns ju bara en väg att gå. Jag känner mig mycket starkare och lugnare nu än förut.

TV: Här bryter Sanna Bråding ihop – under intervjun i TV 3