Har Wahlbeck rätt?

Nöjesbladets
ståupp-panel
tycker till

1 av 3
Jan-Olov Andersson.
NÖJE

Jan-Olov Andersson: JA

... till viss del. Det är ett fåtal rutinerade komiker som håller riktigt hög nivå. Om sedan de som just Wahlbeck retar sig på är bra eller dåliga, är förstås en smaksak. Själv tycker jag väldigt många stå upp-komiker har tappat i trovärdighet genom alla roastar i tv, där de bara har låtsats vara elaka mot varandra. Det blir mest sällskapet för inbördes beundran. Sedan är det ju humor att just Wahlbeck rasar. Han kan i samma föreställning vara både så knäppt rolig att man skrattar så man trillar av stolen och så poänglös och obegriplig att man vill ha pengarna tillbaka.

Zandra Lundberg: JA

ÖZZ NUJEN!?!? tänkte jag för mig själv och om jag inte missminner mig kräktes jag lite i munnen.

Det var för några veckor sedan, jag intervjuade komikern David Batra som Peter Wahlbeck refererar till som en funny bone och vi pratade om hur humor-Sverige mår.

Han menade att allt bara var prima. Det dyker upp ett gäng nya komiker då och då sa han och i nästa tag rabblade han upp de senaste tillskotten på stand up-himlen och här kom Özz Nujen kom på tal.

Jag har sett Özz Nujen två gånger.

Som det blir efter väldigt traumatiska upplevelser minns jag knappt något iefterhand.

Förutom det starka behovet att våldtäktsduscha när han var klar med publiken.

Om Özz Nujen är den nya komikergenerationen tillsammans med idiotihajpade Björn Gustafsson som blir utbränd efter att ha dragit ett par skämt.

Då är det illa.

Riktigt illa.

Markus Larsson: JA

Wahlbeck har i princip rätt, även om det är enfaldigt att såga en hel yrkeskår rakt av. Överlag är svensk ståupphumor fortfarande en neanderthalare jämfört med de brittiska och amerikanska förebilderna. Om majoriteten av publiken kände till och uppskattade Louis CK hade kraven på svensk humor varit högre än ”Parlamentet”. Svensk ståupp kan vara fyndig och kul och finurlig och till och med insiktsfull. Men den tar absolut inga risker. Det mesta bottnar i trygga revyskämt som medelklassen kan skratta åt medan de oroar sig för bolån och inredning och nästa utlandssemester. Att hoppa på Magnus Betnér är dessutom märkligt. Han är ett av få namn som anstränger sig för att ta svensk humor till en högre och mer anständig nivå. Sedan skulle kritiken kännas mer relevant om den kom från en person som faktiskt var rolig. Det har Peter Wahlbeck inte varit på flera år.

Nöjesbladet