”Det är en katastrof”

Svensk film ratar kvinnorna – 14 av 16 regissörer är män

1 av 9 | Foto: Foto: ELINOR ISENBERG
KVINNA ”Hamilton – I nationens intresse” är en av två svenska filmer i år som har en kvinnlig regissör och beviljats statligt bidrag. På bilden: Peter Eggers, Reuben Sallmander, Mikael Persbrandt och Saba Mubarak under inspelningen. Regi: Kathrine Windfeld
NÖJE

2 kvinnor – och 14 män.

Så ser fördelningen av statliga pengar ut till svenska regissörer.

– Det är katastrof, säger SFI:s vd Anna Serner till Nöjesbladet.

Det råder en omfattande brist på kvinnliga regissörer filmåret 2012.

Av vårens filmpremiärer har Svenska filminstitutet, SFI, beviljat statliga pengar i form av produktionsstöd till sju filmer.

Två av dem regisseras av kvinnor.

– Det är katastrof. Ett av problemen är som i det övriga samhället – man har inte lika stort förtroende för kvinnlig kompetens som för manlig, säger SFI:s vd Anna Serner till Nöjesbladet.

”Väldigt dåliga siffror”

Totalt räknat på hela året är det bara de två av de sexton samtliga regissörer som hittills tilldelats stöd som är kvinnor, uppger Kulturnytt i Sveriges Radio.

En av anledningarna till övervikten av manliga regissörer är att kvinnor har svårare att få ytterligare finansiering av privata bolag, menar Serner.

– Där är siffrorna väldigt dåliga. Finansiärer bedömer inte bara en berättelse, utan vilket förtroende de får av den som ska göra filmen, säger hon.

Av vårens premiärer är det den nya Hamilton-filmen ”I nationens intresse” och dokumentärfilmen ”Våga minnas” som har kvinnliga regissörer.

”Vi är i underläge”

”Hamilton”-regissören Kathrine Windfeld är kritisk.

– Jag tycker att det är alldeles för lågt, det är inte bra, säger hon.

Hon håller med Anna Serner om att kvinnors trovärdighet ibland bedöms som lägre av de privata finansiärerna.

– Det var väldigt svårt att få ihop min första film, det tog nästan sex år. Det är för att de inte litar på att man klarar av det. Varför de inte litar på det, det är väl för att det inte finns någon tradition av kvinnliga regissörer.

Hon fortsätter:

– En kvinna kan också sälja biljetter. Det har inte med kön att göra.

Hon får medhåll av ”Våga minnas” regissör Ewa Cederstam:

– Vi är i underläge rent historiskt. Jag tycker att det är självklart att kvinnor ska få samma möjlighet att göra film, säger hon.

Vill förändra trenden

Att det bara ryms två kvinnliga regissörer bland de 16 filmer som fått stöd hittills är en siffra som SFI:s vd Anna Serner säger sig vara fast besluten att förbättra.

– Men det kommer att ta tid, säger Anna Serner och fortsätter:

– Av de ansökningar vi får in är det bara tjugo, trettio procent som är kvinnliga regissörer. Urvalet gör det svårt att få upp statistiken.

FAKTA

Män & kvinnor i filmbranschen

■ ■ SFI:s målsättning är att 40 procent av de filmer som beviljats stöd ska ha kvinnliga regissörer.

■ ■ I april 2010 publicerade Nöjesbladet en granskning som väckte uppmärksamhet.

■ ■ I artikeln med rubriken ”Män som ratar kvinnor” visade det sig att endast två av 00-talets mest sedda filmer var gjorda av kvinnor.

– Det är inte mitt eller Colin Nutleys fel att kvinnor har gjort dåliga filmer som inte attraherar, sa regissören Kjell Sundvall till Nöjesbladet då.

■ ■ Sveriges finaste filmpris, Guldbaggen, har delats ut av SFI varje år sedan 1964. I kategorin ”Bästa film” har endast sex kvinnliga regissörer belönats.

Agneta Elers-Jarleman för ”Smärtgränsen” (1984).

Ella Lemhagen för ”Tsatsiki, morsan och polisen” (1999).

Maria Blom för ”Masjävlar” (2004).

Lena Einhorn för ”Ninas resa” (2005).

Ylva Gustavsson och Catti Edfeldt för ”Förortsungar” (2006).